fredag 18 december 2015

Beslutet

Förra fredagen kom beslutet från Försäkringskassan, domen som avgör Ludvigs framtid. Jag vet inte vad jag ska säga om det mer än att vi är allt annat än nöjda. Handläggaren hade missat tandborstningen och det var något annat oxå så 45 minuter extra hade hon lagt till på beslutet. Detta innebär att Ludvig från och med januari har ganska mycket mindre assistanstimmar än vad han har nu, detta trots att vi ansökte om mer dubbelassistans eftersom han växt så mycket och för att han blivit så mycket sämre i sin kropp.
Men handläggaren som träffade Ludvig i cirka tio minuter och satt och pratade med oss föräldrar i mer än en timme kunde bilda sig en uppfattning om vad Ludvig behöver och inte behöver. 
Måste vara skönt att ha den förmågan.

Det kom en ny dom i somras och det är den som ställer till det för många av de assistansberättigade i Sverige. Den nya domen säger att rätt till personlig assistans för annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionsnedsatte anses förutsätta att personen har en psykisk funktionsnedsättning och behov av assistans för grundläggande behov. Det ska även finnas en koppling mellan den psykiska funktionsnedsättningen och behoven av de grundläggande behoven. Detta är något Ludvig hade tidigare, ingående kunskap men det är det som är borttaget nu och där vi tappar en del timmar. Vidare i sitt beslut säger Försäkringskassan: Försäkringskassan har inte tagit ställning till vad som avses med en psykiatrisk diagnos och inte heller om du har en psykiatrisk diagnos eller inte. Sammantaget bedöms det dock inte längre styrkt att du har rätt till personlig assistans på grund av ingående kunskap.

Jag blir ganska förundrad över hur man kan säga att enligt den dom som kom i somras så gäller det att man ska ha en psykisk funktionsnedsättning men de har inte tagit ställning till vad som avses med en psykiatrisk diagnos. Någon som kan förklara det för mig? 
Att det sen står i Ludvigs läkarintyg att han lider av kraftiga tvångsbeteende som leder till självskadebeteende, det räknas inte. Kan det bli mer psykiskt för en person.

Nu håller vi på med en överklagan, det är Ludvigs liv det handlar om. Vad ska vi göra med honom alla de timmar som inte är "bemannade"?

Det gör så ont att dagligen läsa allt förnedrande som står i tidningarna om att de med funktionsnedsättningar och de som tillhör LSS kostar för mycket pengar. Är inte alla värdiga ett "vanligt" eller så "vanligt" liv det går att få. Hur ska de nå dit om allt räknas i pengar? 
Ekvationen är inte svår att förstå om varför det har skett en ökning, det handlar inte om fusk, i varje fall inte i flertalet av ärendena. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar