onsdag 13 april 2016

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Den förste april hade vi bokat in en helg på lalandia. Vi packade in oss i bilen på förmiddagen för vi tänkte att vi skulle komma tidigare denna gången så vi kunde bada innan vi installerade oss i huset.
När vi var framme så gick vi in på centret och fick nycklar och redan där protesterade Ludvig lite.
Vi gick bort till vårt hus och skulle ta in Ludvig. Hjälp vilka protester, han blev helt hysterisk och bara släppte efter när vi försökte ta honom. 
Vi fick honom att sätta sig i soffan men han var så ledsen. Han har inte fällt många tårar sen den dagen han blev sjuk, det har istället visat sig i hysteriska skratt men här så hela han skakade av gråt och det kom tårar från honom. Det gjorde så ont i mitt hjärta så vi tog på honom kläderna och så gick jag ut och gick en runda. Direkt när vi kom ner vid centret och han luktade klor från badet och hörde alla människor blev Ludvig helt frustrerad och började gunga i rullstolen och fäkta omkring sig. Jag gick därifrån och gick bara en runda i lugnet i området. Då blev Ludvig oxå lugn och det kom ett litet leende.
När vi kom tillbaks till huset för att försöka få honom att äta något kom frustrationen tillbaka och han var så ledsen så jag och pappa/morfar bestämde oss för att köra hem med Ludvig. Det är inte värt att utsätta honom för en sådan påfrestning. Han mådde så dåligt och visade det så tydligt.
När vi satte oss i bilen så kom hans lugn igen och han åt både en smörgås och en kaka och drack vatten utan några problem.

Väl hemma så var han nöjd igen och kvällen och natten gick hur bra som helst och jag o Ludvig hade morfar som stöd hela kvällen och natten här.
På lördagen åt vi frukost och sen körde vi tillbaka till lalandia och hämtade hem de andra och då chansade vi inte ens att ta in Ludvig i huset utan vi gick bara utanför och så fick han äta sen när vi satte oss i bilen.

Vi har tyvärr kommit in i en period då han inte vill äta borta igen. Det funkar att äta i bilen och det funkar att äta glass när vi är ute och går i vår lilla by men ingen annanstans. Vi fortsätter att testa för rätt som det är så kanske det går igen.

Vi inser att det kommer att bli ett långt sommarlov eftersom vi inte vågar boka något med tanke på det som hände nu här senast. 

Men som alltid, en dag i taget och en timme i taget de dagar det behövs. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar