söndag 31 augusti 2014

Intellektet

Det pratas ju hela tiden om intellektet, att man inte vet om det försvinner eller inte när det gäller ALD. Det var någon som skrev att de var övertygade om att intellektet försvunnit medan jag känner precis tvärtom. Ludvigs läkare har sagt vid något tillfälle att intellektet är det sista som försvinner, det kan säkert vara olika från pojke till pojke beroende på var skadorna på hjärnan sitter.

Ludvig har sina skador bak på hjärnan och upp till mitten ungefär, till öronhöjd var det senast. Nu har vi inte gjort någon ny MR på ett bra tag för det gör ingen skillnad på sjukdomen.

Jag är helt säker på att Ludvig har sitt intellekt kvar även om det oftast är selektivt :-). Ludvig vet vilka tabletter han ska ha, han har tagit ungefär samma tabletter hela tiden och de flesta ser och känns likadant. Skulle vi glömma en tablett så har han koll, han vägrar gå vidare tills han fått alla. Skulle han tappa en och som vi tror att han fått in i munnen så ger han inte sig förrän vi hittat tabletten och han får in den i munnen.

Häromdagen när vi skulle köra hem från ett läkarbesök så satte jag in honom i bilen och tryckte upp och in stolen (vi har ju fått ett vridbart och höj o sänkbart säte i nya bilen), sen hoppade jag in och satte mig bredvid Ludvig och så körde Kristian. Kristian hade bara börjat rulla bilen. Då börjar Ludvig skruva på sig i sitt säte och ta på sin tröja och då upptäckte jag att vi glömt spänna fast honom (verkligen första och sista gången vi gör det).
Hade han verkligen haft koll på alla dessa bitar om det inte hade funnits något intellekt kvar hos honom?

Det är ju inte så att han kanske kan lära sig alldeles för mycket nya saker och det är svårt när kommunikationen inte finns där men det gäller att hålla kvar det som finns och alltid tänka på att Ludvig förstår mycket mer än vad vi kanske tror. Det går inte att prata över huvudet på honom.

1 kommentar:

  1. Jag är säker på att din instinkt är rätt - du ser ju Ludvig varje dag och har full koll på honom! Och jag tror också att hans sjukdom, precis som de flesta andra sjukdomar, yttrar sig olika från person till person. Tror säkert också att ni som aktiva och stimulerande föräldrar skapat förutsättningar för Ludvig att ha kvar sina intellektuella förmågor. Det är säkert annorlunda för ett barn som redan från början var lite mer asocial än Ludvig. Jag gläder mig åt den kontakt ni har och bekräftelse Ludvig ger!
    Kram från Karin

    SvaraRadera