onsdag 8 oktober 2014

Fem år med donatorns benmärg

Idag är det fem år sen Ludvig fick sin nya benmärg, då han med glädje sa till oss att nu ska vi ha fest, nu ska jag få det nya blodet och jag ska bli frisk.
Oj så mycket det har hänt under dessa fem åren, undrar hur vi hade tänkt om vi hade vetat. Det är ett svar vi aldrig kommer att få.

Jag beundrar Ludvig så, för trots vad som händer så kämpar han på, han har en livsvilja som få och en envishet som hjälper honom på vägen.

Jag kände att det jag skrev förra året som statusuppdatering på min facebook detta datum stämde så väl in även i år så jag kopierade det och la till lite nytt :-).

Så här är min hyllning till Ludvig även detta år, detta kommer aldrig att förändras, Ludvig är min största inspiratör, min hjälte och mitt allt.

Idag firar Ludvigs femårsdag med nya benmärgen.
Fem år har gått sen du med stor glädje hoppade ner i din säng på sjukhuset o sa med din fina röst, idag ska vi ha fest. Du skulle få ditt nya "blod", den nya benmärgen som skulle göra dig frisk så du skulle kunna springa, leka o hoppa som de andra barnen. Ödet ville annorlunda, du blev aldrig dig lik efter den natten o har du genomgått prövning efter prövning och med facit i hand förstår jag ditt handlande längs vägen.
Du har ...lärt mig så mycket under dessa år, ödmjukhet för livet, leva för dagen, vara rädd om de nära o kära o vad jag vill göra i framtiden och mycket mer.

Får ofta frågan, hur orkar man? Vid varje lite motgång o vid varje tillfällen då en funktion är på väg bort eller har försvunnit hos dig, då kommer ytterligare krafter för att orka. Jag kommer att gå varje steg vid din sida, jag suger i mig energin som jag får av ditt underbara skratt, ditt fina leende. Att få krama dig o pussa dig o ha dig kvar här hos mig är det som betyder mest så trots att livet tog en annan väg då för fem år sen är jag tacksam för den unga kille som valt att donera benmärg till min älskade prins.

Ludvig mitt hjärta jag önskar att jag kunde få gå några av dina steg, att ta lite av den smärta du bär på. Du är fantastisk och du gör något som många inte hade orkat. Din envishet o livsglädje är det som tagit dig hit där vi är idag. Du får sjukhuspersonal att häpna. Min kämpe, min krigare jag hoppas jag får gå många steg till med dig .

Gå gärna in o ta en titt på Tobiasregistret o kanske du känner för att bli donator, du kan rädda ett liv.

Lev livet här och nu, tar aldrig någon eller något förgivet. Stanna upp, reflektera över livet, över det som är viktigt för just dig.

2 kommentarer:

  1. det är ju så man blir tårögd, i år igen... :)
    när man läser bloggen från början och genom alla år så inser man vilka kämpar ni är, beundrar er för att ni orkar vara så starka som ni är...

    SvaraRadera
  2. Grattis på årsdagen, tänker på er idag med både glädje och sorg! Vilken resa, vilken kamp. Tack för att du så generöst delar med dig av er vardag och om allt ni får vara med om. Jag drömmer om den dagen jag blir uppringd av Tobiasregistret och får chans att dela med mig. Många kramar!

    SvaraRadera