Idag har vi tillbringat dagen i ishallen, Nora hade sin första "tävling" på skridskor. Det var en slingatävling med konståkningsklubben som hon går i. Hon var först tveksam till att vara med, hon funderade på att bara vara med avslutnings isdiscot men hon ändrade sig. Hon tyckte först att det skulle vara pinsamt att vara själv på isen och åka o göra konsterna inför publik men hon var riktigt duktig.
De fick välja om de ville ha egen musik eller använda sig av den musik som fanns på plats men Nora valde egen musik, det blev Måns vinnarlåt Hero. Hon var med i första gruppen så vi tog med Ludvig och åkte dit. Morfar, farmor och morbror var också med som hejarklack. Innan Nora gick ut så hade de spelat låten Hero säkert fem gånger så det visade sig att det var den låten som var den som klubben hade valt ut till dagens tävling :-).
Nora klarade hela slingan och kom ihåg allting själv vilket vi var lite oroliga över att hon skulle glömma. Det är lätt att missa i vilken ordning de ska åka i.
Kristian och min bror körde hem med Ludvig efteråt så han fick äta. Vi stannade kvar och tittade på de andra som åkte och så fikade vi. På eftermiddagen var det prisutdelning, ingen pallplacering till Nora denna gången men grymt stolt över henne är vi. Det verkar som om vi har hittat en aktivitet som hon verkligen gillar.
Vid matbordet när Ludvig åt så hade han suttit och gjort en massa ljud och Kristian tolkade det som ett bra betyg på låtvalet på tävlingen. När vi sen kom hem kollade vi på filmen jag hade spelat in när Nora åkte och då kom låten igen och Ludvig flinade glatt :-)
Imorgon är det åter måndag och det är dags att lägga in en högre växel när det gäller skolan för min del. Ligger lite back men det har varit så mycket annat som har lockat, bland annat fantastiskt skönt, soligt väder de senaste dagarna. I fredags åkte utemöblerna ut och vi satt ute på eftermiddagen. Igår hade vi grillpremiär. Idag har det tyvärr försvunnit igen men lite solenergi har vi hunnit samla.
Vi har köpt en ny hängstol/hänggunga till trädgården och den fick Ludvig inviga igår, han gillade den...i varje fall en liten stund.
Nu är beslutet taget och bytet är genomfört. Ludvig tillhör inte längre barnteamet utan han har gått över till team unga istället. Han har gått några år på övertid i barnteamet men vi har känt att det har varit lättast, att vara med den personal som känner Ludvig bäst. Det är jobbigt att börja om från början och förklara och dra allting en gång till.
Senaste tiden så har Ludvig börjat på vibrationsplattan och så badar han på onsdagar på Hab och då är det sjukgymnasten i team unga som håller i dessa två aktiviteter så då tänkte vi att det är en början för då känner Ludvig honom.
I onsdags ringde specialpedagogen från barnteamet och tackade för sin tid hon hade fått med Ludvig. Det känns sorgligt att bryta samarbetet med henne, hon har varit guld värd och hon har verkligen varit vår spindel i nätet och fått mycket att fungera.
Efter att jag hade pratat med henne började jag fundera på allt sen första början. Det var hon som tog emot oss direkt efter Ludvigs transplantation, eller om det var innan men jag tror att det var redan 2009. Ludvig kunde både se och prata när vi träffade henne där i början. Hon har tagit emot Ludvig ett par dagar i veckan under den tid han inte kunde vara i skolan, då han mådde så dåligt och synen försvann. På loven har hon tagit emot Ludvig för att både bada, leka och vara i snoozeln. Nora har fått följa med och se vad det är Ludvig håller på med, hon hjälpte till att vara med när Nora hade det jobbigt, då var hon med som trygghet när Nora träffade psykologen. Det är hon som kom med förslaget med skolan där Ludvig går idag, hon hjälpte oss med en kontakt till särskolesamordnaren.
Oj ja listan kan göras lång och vi är henne evigt tacksam för allt hon har gjort för oss alla i familjen.
Nu blickar vi framåt och hoppas på ett bra team!
I torsdags var det ett besök hos Ludvigs neurolog. Vi vet att han inte kan göra mer för Ludvig mer än att hålla ett öga på honom så därför träffar vi honom en till två gånger per år.
Han har varit med från början, även under hela utredningen på Ludvig och det är han som har mest kunskap om ALD. Vi vet att vi inte kommer att ha honom kvar som läkare för all evighet eftersom han är på väg till pension. Men så länge vi får ha honom kvar håller vi fast i honom :-). Det känns så tryggt att ha honom att ventilera frågor och funderingar med.
Ludvigs spasticitet har ökat ytterligare lite men den går att lösa när läkaren töjer lite. Även reflexerna hade ökat lite. Men när vi berättade om Ludvigs matsituationer och om tvången som vi lite lättare kan bryta så tyckte han att det var väldigt positivt. Han sa att det är två saker där Ludvig gör framsteg.
Vi har allt en bra säregen kille, han går sin egen väg hela tiden. Han gör framsteg i det psykiska men faller lite i det fysiska.
Jag är ju en person som måste fråga rakt ut och jag vill alltid ha ärliga svar, jag tycker det är bättre att veta. Så denna gången ställde jag en inte alltför svår fråga :-), jag undrade mest om det var stora skillnader på Ludvigs spasticitet, om den ökat väldigt mycket sen i höstas. Det är inga jättestora förändringar men dock en liten ökning.
Läkaren var i varje fall glad över att se de framsteg Ludvig har gjort och han undrade hur det kom sig att han börjat äta igen. Det måste ha med envisa föräldrar, att vi har fortsatt att erbjuda och låtit honom ta det han har velat ha.
Det hade varit lätt att ge upp, att bara ge sondnäring i knappen när han bara har tagit en tugga av maten. Även när han bara tog en tugga på smörgåsen på morgnarna, vi hade kunnat låta bli att ge honom för det är mycket mat som har gått till soporna men vi har fortsatt att erbjuda. Och det är jag väldigt glad och stolt över idag när jag ser att Ludvig äter med god aptit.
Läkaren avslutade med att fråga hur det var med Nora, han har ju träffat henne också och senast var på Ågrenska när han var ute och pratade med syskonen till de sjuka barnen. Det värmer mitt hjärta att han bryr sig om hela familjen.
Vi fortsätter att ta en dag i taget och gläds för varje år vi får med honom.
Då var påsken över för detta året. Vi har haft alldeles underbart soligt väder under påskhelgen och det har vi utnyttjat :-).
Vi har hunnit med en tur till stranden och lyssnat på havets brus, vi har varit på byns olika lekplatser så Ludvig har fått klättra och gunga. Nora har fått inlines som hon har varit ute och åkt på.
På långfredagen hade vi grannarna inne på påskmiddag och på påskafton kom våra föräldrar och syskon o barnens kusiner på påskmiddag. Ludvig har varit med och varit pigg och glad. I lördags var han nog lite småirriterad men det gick över efter en stund.
Ludvig har ätit både Janssons, köttbullar och prinskorvar så även han fick smak på påskmaten. Efter maten fick han gå upp på ovanvåningen som vanligt men vi tog med honom ner när det var kaffe och det hade han inget emot. Han åt påsktårtan med god aptit, jag hade gjort en passionsfruktmoussetårta.
Under påsklovet har Ludvig haft sina aktiviteter som vanligt, han har varit och tränat på vibrationsplattan två gånger, fått massage en gång och varit och badat.
Idag är det åter till skolan för bägge barnen och även för mig.
Jag känner mig skoltrött, jag längtar efter lov och ledighet och mycket mer tid med barnen.
Det är en tung kurs vi har kvar nu fram till lovet, det handlar om olika forskningsmetoder och sen är det uppsatsskrivning men det är väl bara att ta tag i det, ingen som gör det åt mig :-).
Önskar er en skön vecka!
