Det svänger snabbt

Förra helgen hade vi lite saker inplanerade för en gångs skull men som vanligt när vi har det så händer det ju saker som gör att vi måste ändra riktning.
Nora o Kristian skulle på kalas hos barnens kusin på lördagseftermiddagen och innan dess skulle vi fixa lite ärenden men när Ludvig ätit sin frukost började han bete sig väldigt underligt och blev rastlös i kroppen och apatisk i blicken så fram med kräkpåse. Han visade så tydligt att något inte stämde o att han ville in på toaletten. Vi försökte sätta honom men han ville inte och efter en liten stund kom hela frukosten upp, sond, vanlig frukost o dricka. Ingen trevlig upplevelse för någon av oss men allra minst för Ludvig.
Efteråt verkade han så otroligt nöjd så vi misstänkte att det var att han klunkat i sig sin oboy och bubbelvatten för fort så vi tog in honom på rummet igen och han satt och verkade rätt okej men efter en liten stund började han tackla av som vi kan kalla det och vi tog ner honom därnere och han blev slöare o slöare så samtidigt som vi tog fram extra cortison och sprutade in ringde jag barnkliniken och pratade med dem så de ordnade ett enkelrum åt oss. Efter cortisonet så piggnade han till och visade klart o tydligt att han ville äta lunch, så trots att klockan bara var 10 så var det till att ta fram lunch. Åt utan problem och inget kom upp. Morfar kom hit i rasanade fart för att vara beredd att åka med in på sjukan om det behövdes.
Morfar stannade med Kristian och Ludvig medan jag och Nora åkte till Emporia och fixade present till kusinen. På eftermiddagen kom farfar och hämtade Nora så hon åkte med honom till kalaset och sen körde han henne hem igen.
Morfar och Kristian gick ut och gick en runda med Ludvig och han skrattade gott när de gick förbi där det luktade mat. Resten av dagen gick bra med Ludvig.

Säger det igen, vad hade vi gjort utan vår familj? Morfar var här nästan hela dagen och farfar som tog med Nora på kalas.

En annan sak är att Ludvigs små ben orkar inte bära honom längre, han har kunnat gå med stöd ända fram till nu efter botoxbehandlingen. Nu viker sig hans ena ben och han visar tydligt att han vill att vi ska lyfta honom.
Pratade med sjukgymnasten om detta kan ha med botoxen att göra. Vi är fullt medvetna om att det kan ha med sjukdomen att göra men...vi hoppas som vanligt att det är något annat. Hon sa att det kan vara en biverkning av botoxen och skulle det vara så då kan det återgå till det vanliga igen när botoxen går ut ur vadmusklerna. På måndag ska vi träffa henne så ska hon känna lite på hans ben och sen den 11/12 träffar vi ortopeden som har utfört behandlingen och då får vi höra vad han säger.