Det var en infektion ändå

Ludvig fick Alvedon och extra cortison under lördagen och det visade sig ingen mer feber under dagen. På kvällen tyckte jag att hans ena fot var lite varmare än den andra och under hela veckan hade han haft svårt att stötta på det benet. Det har vi ju trott ha berott på botoxen men nu vet vi inte. Vi hade uppsikt under kväll och natt på hans fot och på söndagsmorgon ringde jag barnkliniken för att höra vad de tyckte. Det var ny personal på avdelningen, eller rättare sagt personal som inte visste vem Ludvig var. De hänvisade oss till barnakuten eftersom de inte hade någon läkare på avdelningen. Jag sa som det är, vi brukar aldrig vända oss själv till barnakuten och dit har vi inget nummer. Jag fick ett nummer dit som inte längre fungerade utan hänvisade oss till 1177 och dit ringer jag verkligen inte när det gäller Ludvig. Ringde åter till barnkliniken och berättade, de sa då att då får jag gå genom växeln för att komma till akuten. Jag försökte få fram att jag nästan är säker på att man inte kan ringa själv till akuten utan avdelningen brukar ringa och prata med akuten och sen ordnar de så att vi får komma direkt in på ett rum men nej, det fungerade inte så i söndags.
Efter lite fundering och två alternativ, antingen ringa och störa en läkare på sin fridag men som har sagt att vi får ringa om det är något akut (vilket detta egentligen inte var men så frustrerande att inte personalen ville lyssna på mig eftersom vi har VIP pass in på avdelningen) eller ringa endokrinjouren. Jag valde det sista, så jag ringde och väckte jourläkaren och det räckte att jag sa Ludvigs namn så visste hon vem det gällde. Självklart skulle Ludvigs ben kollas upp, dels för att han kräktes förra lördagen och sen varmt ben och sen feber. Kändes som jag själv sa, att det var hans kropp som visade med cortisonbrist att det var något. Jouren sa att avdelningen skulle ringa akuten och prata med deras läkare, antingen kommer läkaren upp till avdelningen eller så förbereder de ett rum på akuten till oss så vi kommer direkt in utan att behöva sitta i väntrummet. Om de inte kunde göra det skulle jag ringa tillbaka så skulle hon ordna med akuten.
Så tjatiga mamman ringde tillbaka för tredje gången och berättade vad jouren hade sagt och en smått irriterad sköterska tog alla uppgifter och sa lite spydigt, ja jag måste ju ha med alla uppgifter innan jag ringer dit. Jag svarade likadant tillbaka, ja annars kan du ju alltid ta mitt nummer så kan läkaren själv ringa upp om han/hon har frågor för det har de gjort förr. Hmm, ja det skulle jag ju kunna göra :-).
Det tog inte många minuter förrän sköterskan ringde upp igen och smörade så gott det gick. Självklart är ni välkomna hit, läkaren ville absolut kolla pågen, han är här innan lunch så vad säger ni, kan ni vara här till klockan elva???? Vi väntar på er här...
Vi åkte dit och personalen var så trevlig. Läkaren kom och kände på Ludvig, mätte hans vader som var lika stora, ingen värmeskillnad och det såg bra ut. Läkaren som har träffat Ludvig tidigare kliade sig lite i huvudet och ville fortsätta kolla när vi ändå var där. Han kollade hals och öron, halsen var röd så det togs ett halsprov och ett infektionsprov. Halsprovet visade inget men det gjorde såklart infektionsprovet, 97 och det ska ju vara under 8. Läkaren kom tillbaka och sa att här måste ju göras en lungröntgen för att utesluta det, de flesta bakterier i dessa fall brukar komma från lungorna så...sköterskan kom och gav oss ett rum. Eftersom de andra gångerna har vi blivit inlagda för de vill ge intravenös antibiotika så frågade jag snällt om de inte kunde sätta emla i förebyggande, innan vi gick till röntgen. Klockan hade då blivit så mycket att kvällspersonalen hade kommit och det var personal som träffat oss förr. Självklart gjorde dem det, så när vi kom till röntgen så var han redan emlad.
Duktiga killen fixade både röntgen, urinprov och två halsprov. Det visade inget på röntgen utan vi fick åka hem med penicillin, vi slapp den intravenösa.
På måndagen åkte vi in till dagvården och tog ett nytt infektionsprov som hade sjunkit. Vi fick inte pratat med någon läkare eftersom vi tog beslutet att det var synd om den läkare som var där, han kände inte till Ludvig och han satt o hade börjat läsa igenom Ludvigs journal. Det är inget man gör bara sådär :-).

I onsdags ringde jag dagvården för att höra om resultaten hade kommit på svalgprov och urinprov. Pratade med underbara sköterskan där, hon har hjälpt oss många gånger. Urinprovet visar ingenting men halsodlingen visade streptokocker och så säger hon, ja det är samma bakterier som det visade på det provet som togs den 26/11. Jag blev helt tyst, men men men, det prov vi tog den 26/11 skulle ju vara det som skulle testa PANDAS. Jaha svarar hon, det var en vanlig svalgodling som visade positivt. Det tråkiga där är att det svar skickas till läkaren på Hab och där har vi inte fått något svar från och om jag inte har helt fel för mig så testar man även PANDAS genom blododling så...
Nu fortsätter vi med antibiotika och jag funderar o funderar. Har idag varit i kontakt med en sköterska till en annan läkare, en läkare som vi litar på till 200 procent men som inte var tillgänglig idag. Hon skulle prata med honom på måndag och återkomma för nu måste det hända saker. För igår ringde nämligen Ludvigs skolsköterska för de tyckte att hans vrister o fötter var svullna och hade frågor om det.

Jag börjar få lite smått panik över allt just nu. I veckan som kommer har jag två examinerande seminarium, en hemtenta som ska vara inne den 20/12 som har två frågor men som ska ha sammanlagt 3000 ord och till idag hade jag en inlämningsuppgift på 1500 ord.
Vi har det annars bra med Ludvig, han mår så bra som han kan göra i sitt psyke och vår önskan om en bra december verkar slå in om det bara inte hade varit för allt klydd runtom, att det är svårt att få raka, klara besked. Vi skickas runt och runt men nu avvaktar vi tills på måndag så får vi se vad som händer.

Säger det igen, det är inte roligt att vara den gnälliga mamman men om Ludvig nu är VIP på sjukan så ska det väl ändå gälla och det gör det faktiskt i de allra flesta fall. Det är några få som inte vet vem Ludvig är och glömmer då att kolla av i hans journal. Sen är det ett stort problem när man som Ludvig då tillhör både barnhabiliteringen med läkare där och sen tillhör barnkliniken. Dessa två enheter samarbetar inte, de är fristående från varandra och har inte ens samkörda journaler. Det ställer till det en hel del.
Så det jag vill ha fram är att i de allra flesta fall fungerar det men just nu sitter Ludvig emellan.

Önskar er en skön helg. Vi har inga planer utan ska bara försöka njuta trots storm :-)