söndag 11 oktober 2015

Att veta vad man vill

Förra helgen packade vi våra väskor och körde till Rödby och Lalandia där. Det var första gången vi testade det Lalandia. Vi hade berättat för Ludvig ett par dagar innan att vi skulle åka iväg och pratade om det varje dag innan vi åkte. Vi berättade att vi skulle iväg och bada, fika och bara mysa under några dagar.
Huset här var inte lika bra som de i Billund men det fanns ett sovrum på bottenplan och det funkade. Ludvig protesterade lite när vi skulle in i huset, det gick inte lika lätt som de andra gångerna i Billund men efter ett litet tag så accepterade han att gå in. På fredagen var vi inte i badet utan vi gick bara bort och kollade läget, handlade lite och var ute och gick. Vi hade fantastiskt fint väder hela helgen vilket underlättade hela vistelsen.
På lördagen så var det långa köer in till Lalandia så det blev bara lite spel innan vi gick till huset för att äta lunch. Både kvällsmaten på fredagen, frukosten och lunchen på lördagen gick trögt för Ludvig, han ville inte riktigt och protesterade ganska rejält men...med lite envishet så fixade vi det. Efter lunchen packade vi ihop för att gå och bada och när vi kom in till Lalandia och omklädningsrummet fick Ludvig känna på sina badbyxor och direkt så ville han bli uppknäppt från sin rullstol och gå in. Att se glädjen när han kom ner i vattnet är obeskrivlig, han njöt och där det var lågt med vatten fick han sitta en stund själv och försöka ta sig fram genom att studsa på rumpan. En kort stund fungerar det men sen tappar han balansen men bara någon minut av frihet måste vara så underbart för honom. Efter badet så spelade vi och medan de andra spelade minigolf gick vi en runda i området. På kvällen när vi skulle äta kvällsmat så var det inga problem för Ludvig att äta. Så...vi hade ju lovat att vi skulle åka iväg för att bada och ha kul och kan det då vara så att Ludvig protesterade fram tills han hade fått göra det vi hade åkt dit för att göra???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar