Jag börjar känna av en trötthet som jag inte känt på såå länge. Jag är sömnig och det känns som ett maratonlopp från fem på morgonen till kvällsmaten och sen orkar jag inget mer den dagen.
En arbetsvecka är avklarad och det känns bra men hemma är det lite si o så igen. Ludvigs tvång har ökat igen, vissa kan vi bryta men andra går inte alls. Han blir arg, förtvivlad, ledsen i en salig blandning, lägg då till en lillasyster med en sex års trots med kaxighet och allt vad den trotsen innebär.
Med Ludvig är det till viss del trots, en del tvång och mycket med hans sjukdom och sömnbrist på det. Hans sömn har blivit riktigt störd igen, han sover alldeles för lite för en snart nioåring.
Så det är ganska turbulent här hemma periodvis under dygnets timmar.
Behöver vår och sol nu för att förhoppningsvis få tillbaka min energi.
Ha en riktigt skön vecka!
Inte konstigt att du är trött! Luften kan gå ur vem som helst. Och med tanke på det din familj lever med är det högst naturligt. Jag kan föreställa mig att det är att leva under en konstant stress där det går upp och ner hela tiden. Man får tillåta sig att vara trött under sådana omständigheter (men det skadar inte att kolla upp sina värden också!). Vårhälsning!
SvaraRadera