Semesterplaner

Då är det ju början på ett nytt år och det börjar bli hög tid att planera sommarens semester för att få det vi vill ha.

Igår bokade vi, vi kör en repris från föregående år. Varför bryta ett vinnande koncept :-), det blir Legoland och Lalandia även detta år. Vi gör som vi brukar, drar med våra föräldrar för att få lite avlastning då vi väljer att åka utan externa assistenter.
Detta år får vi även sällskap av fina vänner så det känns som det kommer att bli en toppen semester. Detta är i början av sommaren så sen måste vi hitta något mer att göra under sommarlovet.

Hörde av en annan funkisfamilj att de bokat en utlandsresa och en annan har precis kommit hem från en så nu börjar mina tankar skena iväg :-). Så idag har jag suttit och tittat på alternativ, det finns fina hotell som är barnanpassade och även handikappsanpassade.
Samtidigt så kommer så mycket frågor upp i huvudet. Dit är säkert inga problem att ta oss med Ludvig, äventyr gillar han men hur är det sen när vi kommer fram. Året innan Ludvig blev sjuk så var han på Mallorca med mormor&morfar. Han var så lycklig över att få åka flygplan och han var så nyfiken och duktig den veckan. Tänk att få låta honom återuppleva detta igen, det är en önskan hos mig. Han visar så mycket tecken på att han minns saker, det är bara mormor som får bamsekramarna och det har det alltid varit förr också, innan sjukdomen. Det räcker att mormor lägger sig på knä och säger att hon ska åka hem och frågar efter bamsekramen och genast åker Ludvigs små armar upp och runt mormor. Accepterar han lägenheten vi hyr, kan vi sysselsätta honom, kommer han att äta något, tänk om han spårar ut helt fullständigt som han gjorde på Öland eller ännu värre, vad händer om han blir sjuk? Det är ju inte precis bara att sätta sig i bilen och köra hem igen.

Vi är fullt medvetna om att vi bara har Ludvig till låns och jag vill så gärna ge honom så mycket som möjligt. Det är ingen som kan säga någon tidsram och vi lever så klart på hoppet att han kommer att stanna många år med oss men vi ser ju ändå små, små försämringar för varje år som går. Ska vi resa med honom ska vi nog göra det så snart vi bara kan.
Jag ska prata med Ludvigs förre neurolog för att få ett utlåtande om vad han tycker om idén, om den är bra eller dålig. Sen ska jag även prata med Ludvigs endokrinolog för att höra vad han säger när det gäller Addisson. Det är inte precis bara att sätta sig på planet och dra utan det kräver en del planering och fundering. Sen kommer det ju till hjälpmedel, transport på plats och Ludvigs rullstol. Vi måste ju även ha klarhet i vart vi ska vända oss om något händer Ludvig så...ja vi får väl se om vi nöjer oss med att drömma oss bort genom att titta på bilderna eller om det faktiskt blir en resa.