I veckan som gick sa jag till en kurskamrat, undrar vad som är på gång med Ludvig eftersom hans tvång ökade och det tog längre tid vid mat och så sov han så dåligt på nätterna.
Jag påpekade även det här hemma men vad gör man egentligen, det är ju inte så lätt att ringa till sjukhuset och säga, hej du det är nått med Ludvig men jag vet inte vad, han har ingen feber, är inte snorig eller nått sånt men nått är det. Så vi lät det vara, vi tar tvången, jag har suttit med honom och hållit hans hand ett tag några nätter.
Även i natt vaknade han innan två och gnydde och var missnöjd. Det blev mycket snytande utan att det kom nått och mycket spottande. Jag tog tempen och då var den i undertemp så jag satt och klappade och värmde honom och såg till att täcket behölls på. Vid fyra somnade han igen och när han sen vaknade så var febern där. Det var inget fel på allmäntillståndet mer än att han var lite segare än vanligt och han tog sin frukost.
När vi sen skulle äta lunch så ville han absolut inte ta något och efter många försök tog vi ner honom på golvet och han gjorde inget försök till att resa sig och då förstod jag att det inte stod rätt till. Lika bra att ringa avdelningen och höra vad de sa, om det kunde visa nått i prover redan så här i tidigt skede. Sköterskan tyckte helt klart att prover skulle tas och att det mycket väl kan visa sig så snabbt.
Så det blev en tur till barnakuten och avdelningen hade ringt dit och förberett dem så när vi kom in hann vi inte ens anmäla oss utan sköterskan kom och mötte oss direkt i dörren, snacka om att bli snabbt omhändertagen :-). Det var samma sköterska som tog emot oss på lille julafton. De hade förberett allting och jag sa hela tiden att det inte alls var lika illa som förra gången och att det inte var akut med cortison. Febern hade stigit tills vi kom in och han fick Alvedon. Infektionsprovet var på 49 vilket är högt eftersom febern kom idag. De har tagit halsprov, urinprov, lungröntgen utan resultat så därför ville läkaren att vi skulle stanna över natten så han inte blev sämre.´
Sköterskan som satte nålen gjorde det så fantastiskt bra så Ludvig märkte inte ens när hon stack.
Jag förundras än en gång över hur tålmodig han är, han bara ligger där på britsen och väntar på att de ska bli klara. Eftersom vi hamnade på den avdelning där vi brukar vara och där de har hand om knappmaterialet så fick en sköterska öva på att byta knappen på honom. Den som ansvarar för knappbarnen arbetade så då passade hon på att låta de som inte är så vana vid det göra det.
Så nu är jag hemma igen efter att Kristian kommit och löst av mig och så hoppas vi på att Ludvig mår bättre imorgon och får komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar