Något som inte stämmer

Det är något som inte stämmer hos Ludvig, han vill inte gå till skolan utan blir verkligen helt hysterisk när vi ska ta ner honom för trappan och ut i hallen för att ta på honom.
I måndags kunde vi inte alls få iväg honom men i tisdags och onsdags kom han iväg. De säger på skolan att de inte märker någon större skillnad och att det inte har hänt något där som kan orsaka det.
I torsdags var han ledig för vi hade ett besök på ortopedtekniska för att beställa nya skor. Vi har insett att alla skor han har nu är för små.
Jag passade på att be konsulenten att kolla hans ben eftersom det skilde ganska mycket när vi mätte honom förra veckan. Hon kände på hans bäcken och tyckte att det kändes bra. Det hon såg var att skillnaden var på lårbenet så hon frågade om han hade röntgat höfterna någon gång. Virrig som jag är så sa jag nej men kom snabbt på att det hade han visst gjort och att det var någon förändring där. När jag förklarade det som neurologen förklarat för oss så tror jag att hon var med på vad jag menade. Hon sa att det som kan ha hänt är dels att höftleden eller höftkulan eller vad det var kan ha hoppat ur led eller så är det en förskjutning där, det är inget man kan se förutom på en röntgen. Vid en snabb mätning sittandes i rullstolen så är det 4 cm skillnad. Det verkar inte vara någon skillnad på underbenen utan det kommer längre upp från.
Hon sa att det är inte lönt att göra något inlägg eller en klack på skorna förrän någon ortoped hade kollat honom och sagt sitt.
Jag berättade att jag tagit upp det med sjukgymnasten men att det var lång väntetid på att få komma till ortopedkonsulten så kanske till hösten skulle vi få tid.
Hon skulle skicka med en förfrågan till onsdagens konsultation så får ortopeden avgöra om de behöver titta på Ludvig innan dess.
Helt fruktansvärt att det är så långa väntetider till allt.
Frågan är om det orsakar smärta hos Ludvig. Han visar ju inte så tydligt om han har ont någonstans.

I fredags var jag på inskrivningsmöte med det nya teamet på Habiliteringen. Fick träffa kuratorn och psykologen i nya teamet. Alltid jobbigt med nya personer som inte känner Ludvig och som inte varit med från början men det kändes okej. Psykologen gick ner och träffade Kristian och Ludvig senare på eftermiddagen när de var på vibrationsträning och det tyckte jag betydde mycket, att hon visade att hon ville ha ett ansikte på Ludvig.
Det kommer säkert att bli bra här, det var många bra tankar och planer som kom upp vid mötet.

Nu håller vi tummarna för att Ludvig orkar de sista veckorna i skolan. Annars blir det mycket skrivande för mig på kvällar och nätter eftersom jag håller på med mitt fördjupningsarbete, min B uppsats. Med mycket vilja och envishet kommer man långt eller ;-)

Ha en skön vecka!