En explosion av ord

De senaste dagarna så har det varit en explosion av ord från Ludvigs sida. Han pratar på om allt möjligt, en del hänger vi med på annat så får vi ha fri tolkning av. Han pratar mycket om barnprogram på Bolibompa, igår så kom hotell kantarell, superhjältarna. Idag har han pratat om döskallar och raketer.

Det mest positiva är att han har börjat vilja leka igen. Igår satt han i sin säng och pratade om sjukhus, doktor och jag funderade på vad det var han ville säga. Till slut frågade jag om det var sjukhusväskan han ville ha och så tog jag den till honom. Hade ni sett hans reaktion, han blev så glad och började prata om sprutan och fick tag på den. Han är tillbaka =) han vill leka och leka det som han har lekt med så mycket tidigare. Igår släppte han även in Nora lite i leken, han puttade inte bara bort henne när hon var i närheten och det var så mysigt att se och Nora var så glad. Han pratade om sprutor, blodtryck och allt annat inom vården.

Idag har han suttit en lång stund på golvet och lekt med sitt playmobil och även mycket med sin sjukhusväska.
Ett annat stort steg är att idag när han hade ätit klart hoppade han ner från sin stol och började gå. Jag bara lät honom vara för att se var han var på väg. Han gick mot uterummet men jag vet inte om han reagerade på tv:n för han vände om och gick mot soffbordet och sen kände han sig fram och runtom för att komma till soffan.

Så jag måste säga att just nu är livet ganska lätt att leva hos oss, ja jag ska väl inte överdriva men det är så mycket lättare.

Nallekonsert och treårskalas

Igår var det Noras tur att få följa med mormor på Nallekonsert på konserthuset. Ludvig har varit med lite mer än en säsong och nu var det då Noras tur.
Hon var så fin i sin nya Pippiklänning och en matchande pippiväska där hon hade stoppat godis som hon skulle ha med sig =)
Tyvärr har vi inget bildbevis på henne, hon är den bestämd liten dam som har fått för sig att hon inte ska vara med på foto.
Eftersom det bara varar 45 minuter så var det inte så mycket lönt för Kristian att köra hem så han tog Ludvig med sig och körde hem till farmor&farfar. Jag insåg då att hjälp så mycket man hinner med när man får vara själv hemma ett par timmar. På med hög musik och sen sätta fart, det var riktigt skönt.

Klockan fyra kom sedan Noras gäster och kalaset gick jättebra och Ludvig var grymt tålmodig i detta oväsen. Han satt med och åt och sen lekte han lite i soffan där nere innan han gick upp igen. Vi satt och pratade om semestrar och Öland och rätt som det är så kommer det ett ord från Ludvig som lät som Öland och sen kom världens leende.
När vi sen sjöng för Nora så kändes det som på Ludvigs kroppsspråk att han helt var med på att vi hade kalas.

Så här snygg var Ludvig på syrrans kalas. Lika snygga byxor som västen men tyvärr så ville han inte ha dem eftersom de inte kändes som de jeans han brukar ha, så för att få lugn på honom så blev det de vanliga jeansen till,

Nora fick välja tårta och eftersom hennes favoritfärg är rosa så fick det bli en rosa tårta, vad gör man inte för ens barn?

Han visar tydligt att han vill försöka gå själv, han släpper taget om oss och går några steg själv fram och tillbaka, han sitter och leker korta stunder på golvet, han tycker om att gå ut (kanske inte för att leka men för att gå ut och gå), han verkar mycket mer nöjd och glad, vi får fler skratt från honom så...mycket positivt. Nu ska vi fortsätta ta vara på dessa framsteg och jobba vidare härifrån och sen ska vi försöka ta tag i hans tvång som blir fler och fler eller rättare sagt, de ändrar sig från dag till dag.
Han somnade inte förrän klockan 23,15 igår, det hade nog blivit för mycket hörselintryck för honom under kvällen och sen vaknade han vid 6,30 i morse. Annars har vi faktiskt haft det ganska bra i veckan, han har sovit lite längre och i lördags fick jag rena chocken när jag hörde honom för då var klockan 7,30.

Denna veckan bjuder på lite smått och gott, lite besök med specialpedagog, psykolog, hormondoktor, kurator, bad och sist men inte minst, dagis för Nora och sen dans för henne på torsdag.

Ha en bra vecka!

Gårdagens bästa =)

Igår innan vi åkte iväg till Ladies Nignt så träffades vi här hemma och åt lite och drack lite vin. Resten av familjen var med och åt och när Ludvig har ätit klart så brukar han leka lite i soffan innan han går upp på sitt rum. Det gjorde han igår också och han klättrade och kämpade för att försöka prata lite. Rätt som det är så ställer han sig upp och säger, tytytysta, tytytytystaa. Det var så klockrent, det kan inte vara det trevligaste att lyssna på ett gäng tjejer =)
Efter en stund så sa han, se den filmen-nää. Han stod precis bredvid tv:n och det var Playhouse Disney där.

Kvällen igår var så bra, kommer de nästa år igen så ska vi lätt dit igen.

Ha en skön lördag alla!

Så stort att vi nästan svävar på små moln

Vet knappt om jag vågar skriva om det och vet inte riktigt var jag ska börja...
Nu händer det så positiva saker igen och det är så vi nästan svävar på moln.
I onsdags så efter Ludvig och jag hade ätit lunch så tänkte jag att han kunde vara på bottenvåningen medan jag plockade undan för sen skulle vi köra iväg. Jag följde honom bort till soffan och han busade en stund där sen hörde jag, gå men jag lät honom vara. Medan jag höll på i köket så hörde jag tre, tre, tre och gissa vad...han hade tagit sig från soffan, känt sig runt och kommit fram och ut till trappan. Wow, vilket steg! Han var på väg upp, hade kommit tre trappsteg på vägen.
Vi åkte iväg och mötte upp morfar på Kockums Fritid där FIFH hade paralympic dag. Ludvig var inte så road av det och det är klart, ser man inget så spelar det ingen roll hur duktiga de funktionshindrade är. Jag och morfar tyckte det var intressant och så duktiga de är. Jag pratade med en kille och en tjej som är synskadade och fick en del tips. De hade ca 6 % kvar av sin syn. Killen skulle hålla ett föredrag senare på eftermiddagen men som sagt, Ludvigs koncentration håller inte för något sådant. Jag fick i varje fall reda på att om intresset finns så kommer de att starta en grupp på FIFH på torsdagar för synskadade ungdomar och dit var vi välkomna så lätt att vi ska testa på det. Pratade med psykologen om det idag och hon tyckte att det lät toppen och ville gärna följa med dit en gång.

Nu tillbaka till framstegen =)
Ett par dagar nu så har han kunnat äta två saker samtidigt, dels har han fått lite smak tillbaka på korv (alternativ till köttbullar) och då kan han äta både kött och potatisbullar till en och samma måltid. Innan har han bara ätit en sak i taget, kött till lunch och potatis till middag =)
Vi ger honom gaffeln i handen och han tar och stoppar in maten i munnen och sen har han suttit och fäktat med gaffeln för att vi ska ta den och lägga ner den på bordet. Nu de senaste dagarna så har han själv lagt ner gaffeln, han har känt sig fram med den tills han känner tallriken och sen har han lagt ner den.
Idag har han ljudat fram flera ord. När de skulle gå ner och äta lunch så sa Kristian, tassa, tassa (så sa Ludvig förr, kommer från Musses Klubbhus) och då hör jag Ludvig, tassa, tassa. Efter lunchen satt han säkert en timme på golvet och lekte med sitt playmobil. Då säger han rätt som det är ytbärgare, vilket han pratade oavbrutet om tidigare när han fick sin räddningshelikopter. Simsalabim, hokus pokus har han sagt idag, trolla bort kom det och han kämpar med att få fram sina älskade räknetal.
Psykologen var här en stund och hon sa att det var som natt och dag från förra gången hon träffade honom. Han satt och busade med henne på golvet.

Jag är så otroligt stolt över mina barn, Nora har fixat sin penicillin utan problem. Hon tar den utan att blinka bara hon får en godisbit efter och det är väl klart att man får när man tar den vidriga medicin. Jag kommer själv ihåg hur den smakade när jag var liten. Sen när det gäller Ludvig så kan jag inte mer än säga, han är grym, han är en fantastisk kämpe!

Nu är det mesta förberett inför morgondagens kalas. Nu ska jag göra vid mig och sen ska jag, mamma, svärmor, Sussie och Malin ha en riktig Ladies Night på Arenan.

En tiimme på dagis

Vi lämnade inte Nora på dagis igår eftersom hon såg ganska trött ut men idag frågade jag henne om hon ville till dagis och leka med sina kompisar och det ville hon. Redan 7,30 började hon tjata om att vi skulle gå men 8,30 så gick vi.
Vid tio ringde telefonen och det var från dagis och Nora var inte alls sig lik, hon bara grät och kallade efter mamma. Hon hade ingen feber och när de hade frågat henne var hon hade ont så pekade hon på benet. Jag gick bort och hämtade henne och hon bara grät när jag kom och när jag frågade var hon hade ont så sa hon att jag vet inte.

När vi kom hem så kröp hon ihop i soffan och somnade meddetsamma, inte likt Nora, hon sover aldrig även om hon är sjuk. Vi tog tempen men där var ingen feber. Jag ringde till vårdcentralen mest för att höra vad de sa. De tyckte att vi kunde komma dit och ta lite prover men de misstänkte att det var ett virus eftersom hon inte hade feber men eftersom hon inte alls var sig lik så tyckte de att prover skulle tas.
De tog halsprov på henne som var positivt så nu har hon fått antibiotika mot halsfluss. Våra barn är inte som alla andra, Ludvig har alltid kunnat äta när han har haft det och de har inte trott på oss när vi har sagt att han har haft det (han luktade katt i munnen när han hade halsfluss), Nora har varit smittkällan en gång tidigare, hon hade bakterierna men blev inte sjuk, istället så var det Ludvig och Kristian som var jättesjuka av det. Varför följa mallar???

Så det blev lite mer än en timme på dagis för Nora denna veckan. Nu ska det kämpas mot ett lejon för att få i henne antibiotika. Längtar tills hon kan svälja tabletter =)

Lite rakare väg igen...

I ett par dagar nu känns det som om vår lille kämpe är på väg uppåt igen. Ljuden börjar komma, han försöker få fram fler ord vilket det faktiskt gör. Häromdagen kom det en hel mening med 5 ord. Han stammar inte lika mycket som han gjorde för några veckor sedan. Sömnen är fortfarande en katastrof men när vi ser små framsteg med annat så gör inte sömnen SÅ mycket.

Jag säger det igen, han är en fantastisk kämpe. Han faller bakåt då och då men varje gång så överraskar han oss med att komma uppåt igen.

Idag var synpedagogerna här och de var imponerade av vilka framsteg han hade gjort dessa två veckor som de inte har träffat honom på. Han tog några steg själv mitt på golvet, han ville leka i soffan och han var inte alls så speedad som förra gången. Han vill verkligen att vi busar med honom nu, att vi är nära honom och det är också ett stort framsteg, de var förvånade över hur han faktiskt börjar känna sig fram och de sa att hela tiden handlar det om motivation från hans sida. Vi kan aldrig tvinga honom till att göra saker, han får ta det i sin takt och vi får möta honom på hans nivå. Vi försöker peppa honom att våga testa, ibland går det och ibland inte. De reagerade även på att de såg så tydligt på Ludvig när pappa busade med honom att han var helt med på när pappa närmade sig och skulle fortsätta busa för då visade han med sitt kroppsspråk att han var helt med på vad som skulle hända.
Kul att höra från utomstående att de ser skillnad.
Även mormor&morfar och farmor&farfar har sett lite skillnad de senaste gångerna de har varit här.
Efter en ganska mörk period så är vi nu inne i en lite ljusare men vi är beredda för det kan gå bakåt igen när som.

Igår kom mormor&morbror och farmor&farfar hit och åt kvällsmat med oss och firade Nora. Kristian jobbar kväll denna veckan så jag passade på att bjuda hit dem så fick jag hjälp med nattningen av barnen =)

På lördag ska vi ha släktkalas för henne och lördagen därpå har hon fått bjuda några kompisar från dagis så mycket firande blir det för vår lilla prinsessa =)

Imorgon ska Nora på dagis och jag ska ta med Ludvig till Hab på morgonen för att träffa specialpedagogen.

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Noras födelsedag!!!

Igår var det tre år sen Nora bestämde sig för att titta ut, hon var planerad med ett snitt till den 7/11 men redan i magen visade hon vem som bestämde =). Den 31/10 efter att vi hade skrivit på papperna på huset då började det kännas konstigt men hon höll sig kvar i magen till den 1/11.
Tänk vad fort dessa tre år har gått, jag hinner inte riktigt med.
Idag får hon vara hemma och fira sin dag eftersom hon hade feber igår kväll också men som det ser ut nu så blir det vanlig dag imorgon.

Ett stort grattis till världens bästa syster och dotter <3