Så stort att vi nästan svävar på små moln

Vet knappt om jag vågar skriva om det och vet inte riktigt var jag ska börja...
Nu händer det så positiva saker igen och det är så vi nästan svävar på moln.
I onsdags så efter Ludvig och jag hade ätit lunch så tänkte jag att han kunde vara på bottenvåningen medan jag plockade undan för sen skulle vi köra iväg. Jag följde honom bort till soffan och han busade en stund där sen hörde jag, gå men jag lät honom vara. Medan jag höll på i köket så hörde jag tre, tre, tre och gissa vad...han hade tagit sig från soffan, känt sig runt och kommit fram och ut till trappan. Wow, vilket steg! Han var på väg upp, hade kommit tre trappsteg på vägen.
Vi åkte iväg och mötte upp morfar på Kockums Fritid där FIFH hade paralympic dag. Ludvig var inte så road av det och det är klart, ser man inget så spelar det ingen roll hur duktiga de funktionshindrade är. Jag och morfar tyckte det var intressant och så duktiga de är. Jag pratade med en kille och en tjej som är synskadade och fick en del tips. De hade ca 6 % kvar av sin syn. Killen skulle hålla ett föredrag senare på eftermiddagen men som sagt, Ludvigs koncentration håller inte för något sådant. Jag fick i varje fall reda på att om intresset finns så kommer de att starta en grupp på FIFH på torsdagar för synskadade ungdomar och dit var vi välkomna så lätt att vi ska testa på det. Pratade med psykologen om det idag och hon tyckte att det lät toppen och ville gärna följa med dit en gång.

Nu tillbaka till framstegen =)
Ett par dagar nu så har han kunnat äta två saker samtidigt, dels har han fått lite smak tillbaka på korv (alternativ till köttbullar) och då kan han äta både kött och potatisbullar till en och samma måltid. Innan har han bara ätit en sak i taget, kött till lunch och potatis till middag =)
Vi ger honom gaffeln i handen och han tar och stoppar in maten i munnen och sen har han suttit och fäktat med gaffeln för att vi ska ta den och lägga ner den på bordet. Nu de senaste dagarna så har han själv lagt ner gaffeln, han har känt sig fram med den tills han känner tallriken och sen har han lagt ner den.
Idag har han ljudat fram flera ord. När de skulle gå ner och äta lunch så sa Kristian, tassa, tassa (så sa Ludvig förr, kommer från Musses Klubbhus) och då hör jag Ludvig, tassa, tassa. Efter lunchen satt han säkert en timme på golvet och lekte med sitt playmobil. Då säger han rätt som det är ytbärgare, vilket han pratade oavbrutet om tidigare när han fick sin räddningshelikopter. Simsalabim, hokus pokus har han sagt idag, trolla bort kom det och han kämpar med att få fram sina älskade räknetal.
Psykologen var här en stund och hon sa att det var som natt och dag från förra gången hon träffade honom. Han satt och busade med henne på golvet.

Jag är så otroligt stolt över mina barn, Nora har fixat sin penicillin utan problem. Hon tar den utan att blinka bara hon får en godisbit efter och det är väl klart att man får när man tar den vidriga medicin. Jag kommer själv ihåg hur den smakade när jag var liten. Sen när det gäller Ludvig så kan jag inte mer än säga, han är grym, han är en fantastisk kämpe!

Nu är det mesta förberett inför morgondagens kalas. Nu ska jag göra vid mig och sen ska jag, mamma, svärmor, Sussie och Malin ha en riktig Ladies Night på Arenan.