tisdag 2 november 2010

Lite rakare väg igen...

I ett par dagar nu känns det som om vår lille kämpe är på väg uppåt igen. Ljuden börjar komma, han försöker få fram fler ord vilket det faktiskt gör. Häromdagen kom det en hel mening med 5 ord. Han stammar inte lika mycket som han gjorde för några veckor sedan. Sömnen är fortfarande en katastrof men när vi ser små framsteg med annat så gör inte sömnen SÅ mycket.

Jag säger det igen, han är en fantastisk kämpe. Han faller bakåt då och då men varje gång så överraskar han oss med att komma uppåt igen.

Idag var synpedagogerna här och de var imponerade av vilka framsteg han hade gjort dessa två veckor som de inte har träffat honom på. Han tog några steg själv mitt på golvet, han ville leka i soffan och han var inte alls så speedad som förra gången. Han vill verkligen att vi busar med honom nu, att vi är nära honom och det är också ett stort framsteg, de var förvånade över hur han faktiskt börjar känna sig fram och de sa att hela tiden handlar det om motivation från hans sida. Vi kan aldrig tvinga honom till att göra saker, han får ta det i sin takt och vi får möta honom på hans nivå. Vi försöker peppa honom att våga testa, ibland går det och ibland inte. De reagerade även på att de såg så tydligt på Ludvig när pappa busade med honom att han var helt med på när pappa närmade sig och skulle fortsätta busa för då visade han med sitt kroppsspråk att han var helt med på vad som skulle hända.
Kul att höra från utomstående att de ser skillnad.
Även mormor&morfar och farmor&farfar har sett lite skillnad de senaste gångerna de har varit här.
Efter en ganska mörk period så är vi nu inne i en lite ljusare men vi är beredda för det kan gå bakåt igen när som.

Igår kom mormor&morbror och farmor&farfar hit och åt kvällsmat med oss och firade Nora. Kristian jobbar kväll denna veckan så jag passade på att bjuda hit dem så fick jag hjälp med nattningen av barnen =)

På lördag ska vi ha släktkalas för henne och lördagen därpå har hon fått bjuda några kompisar från dagis så mycket firande blir det för vår lilla prinsessa =)

Imorgon ska Nora på dagis och jag ska ta med Ludvig till Hab på morgonen för att träffa specialpedagogen.

1 kommentar:

  1. Vad skönt med dessa ljusglimtar emellanåt! Även om du vet att det säkert kommer bakslag igen, så får man hålla fast vid dessa stunder! Precis som pedagogerna sa: dessa stunder visar så tydligt att han faktiskt VILL och allt han vill kan han också klara! Sen får han dagar när han bara ska sätta sig på tvären, men viljan finns ändå där...bara inte just den dagen! Härligt att han börjar bli så trygg i sin situation att han vågar göra mer! "En resa på tusen mil börjar alltid med ett enda steg"! Det är en process, men han är definitivt på gång! Kanske inte bakslagen behöver få så stor betydelse då, han kommer ju alltid igen!

    Stor kram,
    Annika K

    SvaraRadera