Om ni undrar var vi håller hus så kommer här ett livstecken

En vecka har gått sen jag skrev senast. Här händer inte så mycket känns det som, dagarna bara rullar på. Ludvig blev sämre igen när vi sänkte cortisonet (sänkte väl det för snabbt) så på torsdagen kom febern tillbaka tillsammans med snorig näsa och en taskig hosta. Vi fick en tid till läkaren igen och alla prover togs och de visade ingenting utan det var bara ett virus som kommit till honom. Snäll som han är så delar han gärna med sig av allt eftersom han är väldigt närgången när han "pratar" med oss och när han ska "se" vem det är som är i närheten av honom så nu är det min och Kristians tur att vara förkylda. Som jag säger, håller det sig till en förkylning så är det lugnt.

Annars har vi hunnit med att träffa Kristians kusiner med deras familjer. Nora var överlycklig över att få träffa dem igen, två av barnen har hon inte träffat sen hon var liten men de lekte på som om de hade träffats igår. Vissa människor ger mig extremt mycket energi och efter vår träff här så var jag laddad med energi igen. Ludvig skötte sig exemplariskt och åt sin mat, tog sina tabletter, åt sin glass trots att vi var 13 personer. Barnen skötte sig själv, de lekte lite inne o lite ute o sen in igen. Det var så skönt att vi kunde sitta o prata som vem som helst och om vad som helst. Tack snälla ni för att ni ville komma, hoppas inte det dröjer så länge till nästa gång.

Jag o Nora har varit på stranden ett par dagar i förra veckan medan Ludvig var hemma o var sjuk. Mysigt att kunna vara på stranden och Nora njöt men samtidigt så är det jobbigt att se alla vanliga familjer där de samlas och har mysigt tillsammans, badar, leker, äter osv. Såg att även Nora tittade på alla andra som är tillsammans, det är så ofta att vi måste dela på oss för att alla ska få sitt och det är då det känns att man är annorlunda som familj. Vi hade tänkt att ta med Ludvig till stranden, han hade älskat att bada där men sen hade det inte varit kul längre utan vi hade fått köra hem för att få Ludvig till att komma till ro. Hoppas på bättre väder igen så att han i varje fall kan få komma ner till stranden o bada lite. Vi har i varje fall haft vår lilla pool uppe så han har kunnat bada lite där trots att han inte har varit helt okej men ett par dagar var han inne hela tiden med tanke på värmen det var ute. Att komma ut i den värmen med närmre 39 graders feber hade inte varit så kul.

I lördags var Nora med en kompis på någon allsång i Lund och då tog vi Ludvig med oss in till grannarna som har en stor pool så han fick bada där, han ville inte till en början men när han sen väl kom ner i vattnet så tyckte han det var kul. Efteråt tänkte vi fika men det tänkte inte Ludvig trots att vi tog med hans egen stol o pall. En liten stund orkade vi sitta ner och lyssna på Ludvigs gnäll och se hans försök till att resa sig från golvet där han satt. Rätt fantastiskt att se vad han klarar när han blir arg på oss :-), ibland är det bra att utmana honom, till viss del förstås.

Idag var jag först med Nora på vårdcentralen och kollade hennes öron efter senaste öroninflammationen i april eftersom hon säger att det kluckar i hennes öron. Det såg ganska okej ut men det ena örat där rörde sig inte trumhinnan som den skulle och det var något annat med båda trumhinnorna så nu skickas det en remiss till öron-näs-hals för en större kontroll. Sen körde vi iväg för att hon skulle få en vaccination innan hon åker till Turkiet i september.

När det gäller Ludvig så fortsätter tvången och vi har svårt att bryta. Han vägrar äta frukost och äter man inte kan man inte dricka, har man inte druckit kan man inte borsta tänderna, har man inte borstat tänderna så kan man inte ta ögondropparna och ja ni förstår säkert hur det fortsätter. Jag trodde det var brödet eller pålägget som var problemet men nu har vi bytt både bröd o pålägg, gått tillbaka till det gamla, bytt till ett annat igen osv men han spottar bara ut det. Samma vid middag o lunch, han vill helst inte äta så då när han var sjuk förra veckan tänkte vi att det hade med det att göra så då lät vi han äta glass, choklad o kakor för det fungerade men nu då??? Vi kan ju inte låta honom leva på sådant. Ett tag kom mina funderingar på om det har med hans sjukdom att göra, att det börjar bli trångt i svalget men då borde det väl vara svårt att svälja tabletterna, kakorna och chokladen eller...

Ångesten börjar oxå komma inför vad som händer till hösten, då ska ny utvärdering göras från fk och jag börjar känna hur tiden rinner från mig. Kommer jag att kunna kombinera arbete med de hemförhållanden som vi har, kommer jag att kunna fokusera på mitt jobb till 100% eller ska jag göra något helt annat, ska jag börja plugga eller kommer fk att ge med sig en gång till. Det är egentligen inte lönt att börja tänka på det redan, det är ett tag till som jag har beviljat från fk men jag känner att jag måste ha en backup plan om ifall att. Vi får se vad läkaren säger vid nästa besök som vi har i september, det borde vara han som har sista ordet.
Nu ska vi i varje fall njuta denna vecka oxå av ledighet för sen nästa vecka börjar maken jobba o Nora går tillbaka till dagis och jag o Ludvig är hemma ett par veckor till innan skolan börjar. Vi ska ju oxå förbereda ett åttaårs kalas, vi har en prins som snart fyller år <3

Vi ska inte klaga för vi har haft det värre och om ni undrar varför jag skriver så sällan så är det mest för jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, det händer inte så mycket och ibland känns det så tragglig om det blir samma saker jag skriver om. Kom gärna med förslag om vad ni vill att jag skriver om eller om ni har frågor o funderingar så svarar jag gärna på det, så gott jag kan :-)

Ha en riktigt skön vecka!