Idag var det dags för Ludvig att få botox i sina vadmuskler. Hans ben är väldigt spända och hans små fötter har svårt att trampa ner ordentligt i golvet, han går bara på liten del av sin fot. Det är här botoxen kommer in, de sprutar in det i vaderna så muskeln där slappnar av sen gipsar de foten men först töjer o stretchar de den och gipsar i den positionen. Ludvig var grym som alltid när vi kom upp till dagvården, de satte emla på vaderna för att sticket inte skulle kännas så mycket och sen sa de att de skulle gå någon förmedicinering och när jag då frågade om det var lugnande och de svarade ja så bad jag dem att tänka om, att inte ge det eftersom Ludvig får motsatt effekt av sådan medicin. Han har snedtänt mer än en gång på sådan medicin och de tackade för att vi sagt till, hade inte varit roligt för någon om han fått medicinen.
Vi väntade en halvtimme och sen var det dags för sprutorna och Ludvig låg helt blickstilla och tyst på sin mage medan de gav sprutorna. Han gnydde till lite när det stack till men när de sen snurrade nålen för att spruta in på andra sidan muskeln sa han inte ett pip. Han är grym och läkarna var som vanligt väldigt imponerade av honom.
Men sen...när vi kom bort till ortopeden och gipsteknikerna, då vaknade lejonet i honom. Han blev arg och sparkade o fäktade för han skulle inte ha något gips. Vi var fyra stycken som brottades för att gipset skulle på plats. Ludvig var ledsen, arg o frustrerad ett par timmar efter att gipset kommit på plats men sen lugnade han sig. Vi pratade mycket när han började lugna sig om varför han har det och hur länge det ska vara där osv. Nu ska han ha detta en vecka och sen ska det bytas och då ska de töja ytterligare lite innan det nya gipset ska på och så ska vi göra ca 4 veckor. Det var verkligen länge sen vi såg ett sådant humör på honom, det måste vara näringen han får i sonden som gör honom mer med och vid bättre mod så han orkar protestera. Var och vägde honom igår och lite mer än två kg har han gått upp på två månader med nya sondnäringen :-)
Vi valde ljusblått gips, passar väl bra inför måndagens fotbollsmatch :-)
Vad intressant, jag visste väl att det fanns ett bättre användingsområde än bekymmersrynkan. Ska bli spännande att höra hur det påverkar Ludvigs rörelseförmåga om han får lite mer fot att gå på. Hoppas att det inte blir för jobbigt med gipset. Kram från Karin
SvaraRaderaGillar Karins inlägg :)
SvaraRaderaSå kul att höra att han har gått upp i vikt/m visa sitt humör...
Håller tummarna att det kommer fungera.
Kram till kämpen..
När jag har en bra dag går jag in och läser din fina blogg. Vill så gärna följa er men det gör ofta för ont och nu rinner tårarna igen...så mycket som kommer upp och det här med botox väcker både bra men också hemska minnen. Tror att det hjälpte Adam men jag vet ju inte...Hoppas med hela hjärtat att det hjälper Ludvid så att han kan må så bra som det går - våra prinsar. MASSOR AV STYRKEKRAMAR till dej och er <3
SvaraRaderaJag förstår din känsla, jag verkligen gör det. Din blogg går jag gärna och läser tillbaka på de dagar jag känner att jag behöver rensa tårkanalerna, det går inte att läsa utan att gråta. Den är så nära vår verklighet, och jag kan känna ångesten i din berättelse. Jag känner så med er. Jag tror att Adam är en av de ALD pojkar som kommer till oss när vi har det jobbigt, att han är en av de som leder oss på rätt väg igen och håller ett vakande öga över Ludvig, jag tror de tar hand om varandra, de är speciella våra små prinsar <3. Kram
Radera