Ludvig var inte så glad när vi väckte honom halv fem imorse och ännu mer irriterad blev han när han insåg att han inte skulle få frukost. Fast det löste sig, Nora sov hos mormor & morfar så både jag och Kristian kunde kämpa med att få på Ludvig kläder. Enormt vad stark en sån liten krabat kan vara.
Inga problem när vi kom till Lund, Ludvig flinade lite och inget motstånd blev det när han kom in i duschen.
Ludvig var så mycket lugnare idag, han visste nog att det var idag det gällde och då är han alltid lika fantastisk. Personalen var impad över honom, hur lugn han var, hur stilla han var när de satte nålen och det lyckades de med vid andra försöket. Suger till lite i magen när man ser hur de får gräva i hans små händer efter ett helt kärl.
Till råga på allt så har Kristian lyckats dra på sig en ögoninflammation så idag var hans öga riktigt svullet och irriterat så honom skickade vi iväg till akuten tidigt imorse, de kunde inte göra något utan han fick vända sig till ögonkliniken. Så medan jag myste med Ludvig och sen tog upp honom till narkos så satt Kristian på ögonkliniken en stund och fick det bekräftat, att det var en ögoninflammation.
Denna gång har vi bett om smärtlindring i förebyggande och idag fick han både en stor dos extra cortison och en dos med oxinorm innan han åkte upp till narkos så när han kom upp dit var han otroligt lugn och än en gång förundrades personalen där uppe över vår fantastiske prins. Jag satt som vanligt och klappade på hans huvud, pratade lugnt i hans öra och bara fanns där hos honom. Inga masker på förrän han redan sov och det respekteras av personalen, inga namnband förrän han sover och nallarna är med tills han sover.
Ludvig kom upp till narkos ca 8,20 och klockan 11 ringde de och sa att han var på väg till uppvaket. Vi delar på det, jag är alltid med vid själva sövningen för det tycker Kristian är det jobbigaste av allt och sen tar han uppvaket. Vid ett kom han ner till sitt rum igen och efter en stund så sprutade vi in vatten och lite mat för att se så han klarade att behålla det.
Ludvig är lite medtagen och trött o lite smått irriterad på att han har gips på sina ben men han verkar vara vid gott mod och flinar till lite in emellan.
Han fixade ytterligare en sövning och vi fick in han hel och fin på rummet och det är vi så tacksamma över. Sen hur det går med att han inte får belasta sina ben på ett par veckor, det vet jag att vi inte kommer att kunna att klara men den smällen får vi ta. Vi är ärliga med det, vi kan inte hindra Ludvig från det, han är stark som få och ingen klarar att hålla honom när han väl har bestämt sig för något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar