Jag får så många idéer om vad jag ska skriva när jag kör bil eller när jag håller på med andra saker men när jag sen väl sätter mig vid datorn så är det mesta borta.
Har egentligen hur mycket som helst att skriva om men vet inte hur det ska formuleras för att inte bli feltolkat. Sen måste jag tänka på familjens integritet till viss del också, allt kan man ju inte skriva :-).
Här rullar allt på som vanligt, Ludvig har fått nytt gips som ska sitta fyra veckor, eller rättare sagt det är tre veckor kvar nu. I fredags var han och provade ut en rullstol och en gåstol. Vi har varit i kontakt med bilfirman och hört att vår bil är klar i fabriken och de hoppas kunna lämna den för anpassning första veckan i juni.
Vi är tillbaka på en hel glass igen, Ludvig hade ett väldigt konstigt beteende efter han ätit sin halva glass, han kom inte vidare, han kastade sitt papper och tvången bara ökade så då testade vi en halva glass till och därefter så försvann det orosmomentet. Så vad gör man inte, om det nu bara är maten som är glädjen som finns kvar, ska han då inte få ha den? Jo säger vi...
Vår assistent kom in på skola till hösten så honom kommer vi inte att ha kvar, jättekul för hans del men inte lika kul för oss eftersom det verkligen funkar med honom. Inte allt men mycket mer än med många andra. Så efter sommaren får vi sätta igång med rekrytering igen.
Jag är inne på min sista kurs och när denna är avklarad så har jag läst ett helt år på högskolan och det känns väldigt overkligt men samtidigt så bra. Jag vet inte hur jag har klarat det men det har gått :-)
Nu ska jag ta tag i en inlämningsuppgift som ska vara inne på fredag, att åldras med funktionsnedsättning.
Kan jag bara komma på hur jag ska formulera mig så lovar jag att inom snar framtid kommer det många inlägg :-)
Önskar er alla en skön Valborg!
Jag förstår att det inte är lätt att hinna med att blogga när vardagen är fylld med så mycket annat. Vi som följer Ludvigs liv är nog nöjda med att få en uppdatering emellanåt. Jag känner ju inte er personligen men är så berörd av hur orättvist livet ter sig för en del som drabbas av sjukdom. Värst är nog när det gäller barn. Barn ska inte bli sjuka! Hoppas att det blir en så bra vår och sommar som det är möjligt för er alla.
SvaraRaderaSolveig