torsdag 20 november 2014

Självbestämmande

I den utbildning jag läser så handlar det mycket om LSS lagen, brukarinflytande, maktmissbruk, etiska dilemman och så vidare. Väldigt intressant och givande men det sätter igång mitt huvud, min hjärna går på högvarv mest hela tiden när vi utsätts för vissa saker när det gäller Ludvig.

Som exempel, en dag ville vi gå ut och Ludvig ville absolut inte det. Är det då rätt att tvinga ut honom när han visade så tydligt att han inte ville.
Varje gång han är på sitt rum och "leker" så är det samma lek, han gör exakt samma saker och i samma ordning. Lediga dagar kan det vara tre gånger han är på sitt rum och leker och då känner jag och funderar jag, är det så han vill ha det eller är det för att det är lättast eftersom han vet att vi vet vad det är han vill?

Så den dagen när Ludvig inte ville gå ut så fick vi till slut ut honom och han var ganska nöjd ute, han och Nora var och gungade med Kristian. När de kommer hem så säger Nora, jag tycker att ni är ganska taskiga mot Ludvig. Jaha svarar jag, på vilket sätt då? Då får jag till svar, om jag inte vill gå ut då går inte jag ut och ni tvingar inte mig. Fast när Ludvig inte vill gå ut ja då tvingar ni honom. Ooopps, smart tjej tänker jag.

När det kommer till leken så försöker vi bryta den här "onda" cirkeln med att alltid leka med samma, playmobil sjukhuset får han leka med på morgon och kväll. Efter lunch så är ett stort piratskepp framtaget och en borg till det. Första gångerna var han riktigt sur och ville inte alls, nu har han i varje fall börjat känna på det och försöker få upp gubben högst upp på skeppet :-).
Efter några gånger så kommer Nora till mig och så säger hon, mamma, jag tycker att ni är ganska taskiga mot Ludvig. Jaha, svarar jag, på vilket sätt. Jo, om jag vill leka med petshoparna så tvingar ni ju inte mig att leka med mina monster high. Nej det är klart att vi inte gör svarar jag. Men Ludvig vill ju leka med sjukhuset och inte med skeppet, varför måste han då leka med skeppet?  Ooopps, då var vi där igen ja.

Förra veckan började en ny assistent gå bredvid här hemma och Ludvig är väl inte alltför tillmötesgående mot henne. När vi är på bottenplan så brukar Ludvig sitta på en stor saccosäck och så har han ett bolltäcke på sig. Nu senast när assistenten var här så satte han sig på golvet, försökte inte ens att ta sig upp på varken säcken eller täcket. När hon ville hjälpa honom att torka näsan vände han bara bort huvudet.

Igår och idag har Ludvig varit hemma från skolan. I onsdags morse så skrek han till och sa aou och aj säger han aldrig om det absolut inte är något. Vi kunde inte se vad det var och det kan lika gärna varit magknip. I tisdags hade han varit väldigt spänd i hela kroppen och hans fötter krökte sig av spänningarna. När han kom hem hade han rivit upp skinn från sin tumme, på ett ställe som han alltid drar på när det är något. Igår kväll så ville han inte gå in i duschen utan "låtsasgrät" och slängde sig på golvet. Det har kommit lite självskadebeteende igen, han slår mot sitt huvud när vi inte förstår eller när han inte får tvånga så det gäller att fånga hans arm innan han knockar sig själv. Igår kväll så gick jag upp och satte mig hos de andra i soffan, när Ludvig kände oss alla så lugnade han ner sig. Vi satt och pratade lite och försökte leda bort det som gjorde att han inte ville gå till duschen. Efter en stund så kunde han gå till toaletten men vi var tvungna att gå med honom allihopa och han skulle känna och lukta på oss alla så att vi var med.

Tvången har ökat något enormt och vi grubblar, han är inte förkyld, han har ingen feber, han verkar inte ha ont någonstans, ingen hosta och så vidare. Vad är det som stör, vad är det som oroar honom. Min tanke är då, är det hans sätt att visa att han är missnöjd med att det kommer någon ny som ska arbeta med honom, är han rädd att vi ska lämna bort honom eller vad är det.
Det är för tidigt att veta, vi måste ge det ett försök med externa assistenten, hon har bara varit här tre gånger så några gånger till innan vi helt kan veta om det är det som stör honom.
Men frågan är, om det är det som stör honom, är det då rätt att fortsätta? Ska han få ha självbestämmande i detta? Tror inte det är någon som kan ge oss rätt svar när det gäller det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar