Massage

När vi var hos neurologen senast pratade vi om Ludvigs spasticitet, att den tagit sig högre upp i hans höger sida, han är mycket stelare upp i höften nu. Läkaren sa att vi måste ha hjälp av sjukgymnasten och att han skulle prata med teamet om detta. Vi hade möte på Hab för några veckor sedan och då frågade jag om läkaren sagt något men det hade han inte. Jag tog upp igen att vi verkligen behöver hjälp att stretcha honom. Som vanligt kom svaret att de kan visa oss och att vi ska göra det på Ludvig här hemma. Fortfarande går ju inte det, Ludvig vägrar att låta oss stretcha honom, han blir som ett lejon och gör ett sådant motstånd att det känns som om vi håller på att bryta hans ben så vi har gett upp. Däremot så när han kommer till Hab så blir han så samarbetsvillig, han ligger helt avslappnad och de kan göra precis vad de vill med hans ben.
Så när förslaget kom att de skulle visa igen så sa jag att om inte det finns tid att hjälpa oss att låta Ludvig få komma dit och få den "behandling" lite då o då så måste de kunna rekommendera någon annan sjukgymnast som kan massera och stretcha honom.
Efter en liten stund så kom förslaget att sjukgymnasten skulle ju kunna träffa Ludvig tillsammans med en som är utbildad undersköterska och massör. Han brukar hjälpa till att massera barn med svåra funktionsnedsättningar.
Så nu i torsdags var det dags och Ludvig la sig snällt på britsen och lär massören massera fötter och ben. Vi såg hur Ludvig verkligen njöt av behandlingen och jag säger bara Wow, vilken skillnad det blev på hans fötter. Vi jämförde foten som var masserad och den som inte fått behandling ännu. Att få se en normalt hudfärgad fot istället för den blå/lila/röda foten utan riktig blodcirkulation var helt underbart.
De fick även över Ludvig på magen så de kunde massera vaderna. Ludvig som inte legat på mage på flera år, det är ett bra tecken det. Det var inte så lång tid han ville ligga så men ändå, att han gjorde det.

Ludvig sov så gott på natten sen, han är ganska mycket vaken annars på nätterna men detta gjorde nog nytta för honom.

På onsdag ska fler tider bokas in och jag hoppas vi får till något regelbundet nu för detta är något Ludvig verkligen behöver.
Det är bara tråkigt att vara en tjatkäring men vad gör man inte för sin fina prins. Hade det funkat att vi hade gjort det så hade vi givetvis gjort det själv men när det inte går...då kan vi inte heller tvinga honom.