Sju år

Igår var det Noras födelsedag, hela sju år blev lillasyster.
När hon föddes var jag kvar på BB två dygn och sen åkte vi hem. Ludvig var så glad för sin lillasyster men när vi satt och åt gåsmiddagen när vi kom hem med henne så sa Ludvig. Så mamma nu har vi haft henne här, när ska vi lämna tillbaka henne.

Igår steg vi upp och tog Ludvig med oss in på Noras rum och sjöng för henne och gav henne presenter på sängen. Vi satte upp Ludvig i hennes säng och han satt och höll på hennes arm och skulle "hjälpa" henne att öppna paketen. Riktigt mysigt att se att han ville sitta där hos henne, det gäller att ta vara på tillfällena.

Igår hade vi kalkonmiddag för sexton personer. Jag märker att jag är trött nu, jag blir så otroligt trött i huvudet när det blir så högljutt som det blir med så många personer samtidigt.
Nora hade en bra födelsedag och fick många fina saker och det är huvudsaken, att barnen har det bra och trivs. Ludvig verkade också trivas men vid dessa tillställningar märks så stor skillnad mot förr när han var frisk. Han älskade att busa, umgås och vara med. Nu är han med på sitt sätt men sen efter maten så får vi alltid ta upp honom och vi kan inte ta ner honom till fika längre för då vill han ha allting igen, det som han alltid äter och då är det även lite mat och då hade vi sprängt hans mage. Så efter maten så är det upp och leka lite och sen sitter han i soffan och tar det lugnt och lever i sin värld och då turas vi om att sitta med honom. Så det blir fika i omgångar. Det känns hårt vissa gånger, att han är så avskärmad från oss, att det blivit sån stor förändring där.
Jag saknar min fantastiskt sociala kille som han var tidigare.