Igår på julafton fick Ludvig permission, han mådde mycket bättre än dagen innan. Den intravenösa antibiotikan och cortisonet kickade igång honom direkt och han piggnade till ganska fort. Så efter ronden igår morse fick han komma hem och så åkte vi in igen klockan fyra för att få mediciner. Medan han var hemma ville han inte ha något att äta så något är det som stör men vi vet inte vad. Det spelar inte så stor roll, vi tvingar inte honom, han får det han behöver i sin knapp så länge han har ett välbefinnande.
Ludvig blev väldigt störd över sin infart där han fick sina mediciner, han var på där hela tiden. Den satt på ett dumt ställe, på hans vänsterhand, precis vid handleden. Eftersom han är vänsterhänt så var den ännu mer besvärande. Jag och morfar åkte in med honom klockan fyra för att få medicinerna. Helt fantastisk personal kom oss till mötes, fullt beredda med hans medicin. Vi frågade om de kunde försöka sätta en ny nål eftersom den andre störde och de gjorde två försök som tyvärr inte funkade. Ludvig har fått så många nålar satta att hans kärl är så sköra och skadade. Sen gör även hans cortison hans kärl sköra. Det slutade med att han fick behålla den han hade.
När vi kom hem igen så var julbordet färdigdukat. Ludvig ville inte ha något och det tog väldigt lång tid innan han började äta, undrar så om det är halsen har ont i eller om det är magmunnen som spökar eller det värsta tänkbara, om det är svalget som ALD:n tar denna gång.
Ludvig var inte heller intresserad av att få sina julklappar, han bara puttade bort dem så vi lät dem vara. Vid halv tio åkte Kristian in med Ludvig och de fick satt emla på honom för att sätta en ny nål eftersom vi själv tagit bort den andre eftersom Ludvig mådde så dåligt av den.
Det slutade med att de fick sätta en i foten vilket gjorde väldigt ont på honom, han har så hög smärtgräns men detta gjorde verkligen ont.
I morse kom morfar klockan åtta för att vara här med Nora så jag kunde köra in och vara med vid ronden. Ludvigs CRP hade sjunkit bra så han svarar bra på antibiotikan men de vet fortfarande inte var infektionen kommer ifrån. Läkaren tittade i hans hals och hon såg ingen svullnad men han var väldigt röd i den. Vi blev utskrivna men han ska fortsätta med sin antibiotika under ett tag men det är ingen som vet vad felet egentligen är.
När vi kom hem ville han inte ha något att äta, han satt på golvet och tvången är fruktansvärda. Efter några timmar ville han gå upp på sitt rum och leka men efter ett tag var han mest arg och satt o slog på sig själv. Vi gav en Alvedon om det är så att han har ont någonstans. När vi skulle äta kvällsmat tog vi ner honom men han ville inte ha något då heller så det är verkligen något som inte stämmer.
Nu när alla helger är över har jag mycket att ta tag i, synd bara att jag inte vet vart jag ska börja för om inte vi kan luska ut var problemet ligger, hur ska läkaren veta och vilken läkare ska det vara då?
Vi hoppas på att antibiotikan biter på halsen och att allt är som vanligt imorgon.
Önskar er läsare som är kvar en fortsatt god helg!
Vad jobbigt att inte veta vad som felar. hoppas det vänder snart.
SvaraRaderaKram Nina!