I onsdags åkte min farfar in på sjukhus för han hade trillat och fått en höftfraktur som opererades i torsdags.
I morse ringde telefonen ganska tidigt och när jag hörde min pappas röst förstod jag ganska snabbt vad det var. De hade ringt från sjukhuset och berättat att farfar dog tidigt i morse. Utan förvarning, visst han var gammal och sjuk men ingen hade någon misstanke om det igår utan han hade bara somnat in lugnt och stilla på ett rum tillsammans med tre andra.
Mamma och pappa kom och hämtade mig innan nio och så åkte vi och mötte upp Patrik på sjukhuset och så gick vi upp till farfar för att säga hejdå till honom. Det som gör mig mest ledsen är att jag inte hann hälsa på honom under dessa dagar han var inlagd. Min farmor var inlagd för några veckor sen och då trodde vi inte att hon skulle komma hem så då åkte jag dit och var en stund där med henne men hon repade sig och är hemma igen. Det var meningen att jag skulle åka in och hälsa på honom nu under veckan men tyvärr blev det inte av. Det som känns bra var att han såg så lugn fridfull ut där han låg i sin säng. Han har levt ett långt liv och det var hans tur nu men det blir tufft för farmor, de har varit gifta i 63 år tror jag att det var så...
Farfar var en väldigt speciell person och mycket svår att komma nära. Det är nu i vuxen ålder som jag kom underfund med honom och anledningen till att jag har gjort det är för att det fanns en liten speciell person för farfar Johan och det är Ludvig. Ludvig är det första barnet som har fått farfar Johans hjärta att smälta och jag är så stolt över att det är min lilla kille som lyckades med det.
Det har alltid funnits en busighet mellan dessa två personer <3
Så farfar, Ludvig säger: Vila i frid din trallgök!
Vi andra säger: Vila i frid!
Dagen har bara bestått av möten idag, först ett på Hab och sen på skolan.
Första mötet var med nästan hela Hab teamet som jobbar med Ludvig, specialpedagog, kurator, psykolog och synpedagogerna. Mötet var till för att alla skulle kunna säga hur de upplevde och på vilka olika sätt och med vad de jobbar med för Ludvig.
Synenhetens syfte från början var att jobba med orientering med honom men det är svårt eftersom han inte lyssnar riktigt och tar inte till sig vad de säger. Så nu ska de börja arbeta lite annorlunda med honom och de ska vara med när psykolog och specialpedagog jobbar med honom för att kunna se hur de ska kunna ta in hans syn där istället. En början nu tills han börjar lyssna mer på andra.
Det är verkligen intressant att höra hur alla ser så olika men ändå så lika på honom. Det som vi ser lika på just nu är förändringen över hur han mer öppnar upp sig, att han vill göra annat än bara sitta i sängen, att han har blivit duktig på att visa om han vill göra något mer eller om han inte vill, att språket börjar ta vid, att han börjar prata mer.
Mötet på skolan var för att se var vi står i dagsläget och vad som är tänkt i fortsättningen. Det var väl egentligen tänkt att vi skulle vara klara med en plan om var och när han ska börja skolan igen men det var vi inte. Vår första plan verkar inte vara så aktuell längre, inte just nu i varje fall. Kanske längre fram när han har återhämtat sig mer så kanske...
Idag sökte jag rektorn för en annan skola för att boka in ett besök där men tyvärr satt hon upptagen i möte men skulle återkomma.
Det enda vi fick fram på mötet på skolan var att där är nog inte rätt forum för honom eftersom han behöver liten grupp att arbeta i, han behöver lugnare miljö och mycket behöver anpassas. Skolan här är för liten, finns inte några utrymmen för mindre klass och mindre grupper, inte så som det är just nu. Sen vet vi inte hur han skulle reagera om vi tog ner honom till skolan igen, tänk om det väcker för många känslor för honom och han flippar ut totalt igen. Det vore en katastrof nu när vi har kommit dit vi är nu så kanske det bästa är en helt ny skola med helt nya klasskamrater.
Vi får se vad som händer...
Jag är i varje fall så glad för det team vi tillhör på Hab, de är suveräna och de gör så mycket för oss. Kanske det är en utmaning för dem att arbeta med Ludvig, det är säkert inte så många chanser de får just med ett sådant här fall. Med Ludvig kan de experimentera lite med och testa lite olika saker så...och vem kan motstå ett charmtroll som Ludvig???
Nej, helt ärligt, det är underbara människor som jobbar med honom och det betyder så mycket att Ludvig känner sig trygg med dem för det gör han verkligen. Inte en gång att han har protesterat när vi har åkt till Hab.
När man får barn så sätts verkligen ens tålamod på prov. Det krävs tålamod med det mesta.
Har du sen ett barn med tvång då krävs det extra tålamod. Igår när psykologen var här sa hon just så och det stämmer säkert. Det gäller bara att bita ihop och det går oftast men jag lovar att tålamodet det tryter då och då. Inte blir det bättre av att han är sex år och det är en dryg trots period och inte nog med det, här är en treåring som har en fruktansvärd trots och de triggar igång varandra.
Att leva med tvång är inte lätt för oss föräldrar men det måste vara så mycket värre för Ludvig själv. Det är inte lönt att försöka bryta de olika sakerna utan de får bearbetas av honom själv. Vi ser mönster om hur tvången de avlöser varandra och varje gång tänker vi, detta var nog det värsta men i varje tvång så är det lika illa. Bakefter kan man kanske skratta åt dem men när vi är i det just för tillfället då kan man inte skratta.
Ikväll ska vi ge oss ut i snön och äta julbord med vänner och mormor, farmor&farfar ska vara här hos barnen.
Ha en skön lördagskväll och en härlig första advent!
Vi hade tid för bad på Habiliteringen idag klockan 8.30 så det åkte Kristian och Ludvig iväg på. Det hade gått jättebra och Ludvig älskar att vara i vattnet, idag hade han varit i den djupa bassängen och mot slutet så gick han lite av sig själv också. Sjukgymnasten sa att det är jättebra träning att vara i vatten, där tränar man balansen jättebra.
Klockan 10,50 hade vi tid med psykologen, hon kom hit så då behövde vi inte åka iväg igen, istället tog Kristian Nora med sig till vårdcentralen.
Idag gick vi igenom Ludvigs utveckling och förmågor, psykologen behövde lite mer information för att kunna göra klart kartläggningen på honom. På måndag har vi först möte på Hab, hela teamet som jobbar med honom ska träffas tillsammans med oss/mig. Då ska vi se så att vi alla jobbar mot samma håll och se vad och hur vi alla uppfattar honom. På eftermiddagen har vi sen möte på skolan, återkopplingsmöte om var vi står och vad som ska ske framöver. En hektisk dag känns det som och mycket möte och mycket prat om Ludvig och om vad han kan och inte kan. Det tar ganska mycket energi från en, det är då man verkligen inser hur mycket vi går miste om med honom och hur mycket han själv går miste om.
Imorgon är det tänkt att vi ska gå ut och äta julbord men vi får väl se om våra barnvakter vill komma och passa barnen trots Noras halsfluss. Tror det ska lösa sig ändå men vi avvaktar tills imorgon. Annars skickar jag iväg Kristian och så tar jag barnen och har lördagsmys här hemma.
Idag kom det ett blomsterbud, en fin vit amaryllis från den grupp jag tillhör på jobb, en julhälsning från dem. Det värmer alltid så gott att de kommer ihåg mig. Det är ju så fruktansvärt längesen jag jobbade, gick hem den 20 maj 2009. Saknar det vanliga, verkliga livet så otroligt mycket vissa dagar.
Igår ringde jag till vårdcentralen för Noras skull, eftersom hon inte har piggnat till riktigt ordentligt sen förra halsflussen och hon har varit hes och klagat på halsen tänkte jag att de kanske borde kolla henne. Tyvärr hamnade jag hos den lite bitske sköterskan när jag ringde och hon tyckte absolut inte att det var lönt att kolla henne, första dagen med feber, det förstår man väl själv att barn blir sjuka när de går på dagis. Hmm, visserligen blir man sjuk på dagis men vi som föräldrar vet väl bäst när våra barn är sjuka eller...Om våra barn somnar på en eftermiddag eller ber om att få gå och lägga sig klockan sex, då är de sjuka och då menar jag inte bara lite småkrassliga utan sjuka. Våra barn brukar kunna stoja och stimma runt trots 40 graders feber så...men jaja vill hon ha det så då får det väl bli så.
Dagen gick och Noras feber steg och hon blev tröttare och tröttare, klagade mycket på sitt öra och hon protesterade inte så våldsamt när vi kom med febernedsättande, dels för feberns skull men även för örats skull.
På kvällen gick jag bort till dagis för det var dags för det årliga pepparkaksbaket. Trevligt att träffa de andra barnens föräldrar och även om jag inte tycker så mycket om att pyssla så...och fördelen i år var att det bara behövdes bakas en pepparkaka, det är ju bara ett barn kvar på dagis :-)
I natt vaknade Nora vid tolv och ville inte sova längre, hon ville se på tv men där gick gränsen. Hon fick en alvedon och sen tog det ett tag innan hon somnade.
Eftersom febern var ganska hög redan i morse så ringde jag vårdcentralen igen och fick prata med en annan sköterska och hon kom ihåg när jag ringde förra gången som då visade halsfluss. Inga problem, vi fick en tid till Nora och vem hade rätt om att där var något? Än en gång så visade halsprovet positivt så nu är det ny antibiotika, en starkare variant för henne. Läkaren rekommenderade att ha henne hemma i varje fall till på onsdag för att hon ska hinna återhämta sig ordentligt.
Såg att det snöade igår kväll så det kom inte som en chock i morse men jag är sen när det gäller barnens vinterkläder. Har inte hunnit köpa någon bra mössa och vantar till Nora. Ludvigs passar i år också men värre med Noras.
När vi kom till dagis var det utedag och Nora fick ha de kläder som hon hade där. Mössan hon har är varm men det blåser tyvärr in vid öronen och vantarna hon har är inte vattenavvisande så...mitt projekt idag var att köra iväg och handla detta till henne så hon har resten av vintern.
Nu har hon fått två par nya tumvantar och en pälsfodrad mössa med knäppe så nu ska hon inte frysa :-) Ska se om jag kan fånga henne på bild med mössan, hon var inte jätteglad för den för ingen annan på dagis har sådan. Inte bästisen i varje fall så nu vill Nora ha en sån mössa som hon har. Jag har lovat att om jag hittar en sådan (rånarluva) så ska jag köpa en men tills dess får hon ha den som jag köpte idag. Får väl se om hon köper det.
I helgen bakade jag en grymt god saffranskaka som gick åt ganska fort här hemma så idag är det en ny som är bakad och när jag ändå hade ugnen igång så gjorde jag en ny omgång av de förrädiskt goda saffransskorporna jag bakade i förra veckan. Även de försvann väldigt fort :-)
När Nora kom hem så var hon lite tjurig och ville mest ligga i soffan och vila vilket inte är likt henne. Tänkte att det kanske var för att de hade varit ute hela förmiddagen. Medan jag gick ner för att ta ut maten från ugnen hade hon hunnit somna i soffan. Tog tempen på henne och mycket riktigt så var där lite feber. Får väl ringa vårdcentralen imorgon för att höra, hon har inte hämtat sig helt sen halsflussen, hon har varit tröttare än vanligt och hes var och varannan dag så vi får väl se vad de säger.
Medan jag var iväg och handlade i förmiddags tog Kristian med Ludvig ut för att åka pulka och det gillade han skarpt. Det gjorde han förra året också så han kände nog igen sig när han satte sig i den.
Idag började han prata om vilken den första teatern var, tror han var på Astrid Lindgrens Värld. Han kom aldrig fram till vilken som var den första men han är på god väg :-) Nya ord och meningar varje dag och det är underbart.
Nu är det dags för en kopp kaffe och en skorpa innan nattning av barn ska påbörjas. Kristian jobbar kväll även denna vecka så jag får samla lite kraft här nu innan jag börjar :-)
