måndag 29 november 2010

Möte x 2

Dagen har bara bestått av möten idag, först ett på Hab och sen på skolan.
Första mötet var med nästan hela Hab teamet som jobbar med Ludvig, specialpedagog, kurator, psykolog och synpedagogerna. Mötet var till för att alla skulle kunna säga hur de upplevde och på vilka olika sätt och med vad de jobbar med för Ludvig.
Synenhetens syfte från början var att jobba med orientering med honom men det är svårt eftersom han inte lyssnar riktigt och tar inte till sig vad de säger. Så nu ska de börja arbeta lite annorlunda med honom och de ska vara med när psykolog och specialpedagog jobbar med honom för att kunna se hur de ska kunna ta in hans syn där istället. En början nu tills han börjar lyssna mer på andra.
Det är verkligen intressant att höra hur alla ser så olika men ändå så lika på honom. Det som vi ser lika på just nu är förändringen över hur han mer öppnar upp sig, att han vill göra annat än bara sitta i sängen, att han har blivit duktig på att visa om han vill göra något mer eller om han inte vill, att språket börjar ta vid, att han börjar prata mer.

Mötet på skolan var för att se var vi står i dagsläget och vad som är tänkt i fortsättningen. Det var väl egentligen tänkt att vi skulle vara klara med en plan om var och när han ska börja skolan igen men det var vi inte. Vår första plan verkar inte vara så aktuell längre, inte just nu i varje fall. Kanske längre fram när han har återhämtat sig mer så kanske...
Idag sökte jag rektorn för en annan skola för att boka in ett besök där men tyvärr satt hon upptagen i möte men skulle återkomma.
Det enda vi fick fram på mötet på skolan var att där är nog inte rätt forum för honom eftersom han behöver liten grupp att arbeta i, han behöver lugnare miljö och mycket behöver anpassas. Skolan här är för liten, finns inte några utrymmen för mindre klass och mindre grupper, inte så som det är just nu. Sen vet vi inte hur han skulle reagera om vi tog ner honom till skolan igen, tänk om det väcker för många känslor för honom och han flippar ut totalt igen. Det vore en katastrof nu när vi har kommit dit vi är nu så kanske det bästa är en helt ny skola med helt nya klasskamrater.
Vi får se vad som händer...

Jag är i varje fall så glad för det team vi tillhör på Hab, de är suveräna och de gör så mycket för oss. Kanske det är en utmaning för dem att arbeta med Ludvig, det är säkert inte så många chanser de får just med ett sådant här fall. Med Ludvig kan de experimentera lite med och testa lite olika saker så...och vem kan motstå ett charmtroll som Ludvig???
Nej, helt ärligt, det är underbara människor som jobbar med honom och det betyder så mycket att Ludvig känner sig trygg med dem för det gör han verkligen. Inte en gång att han har protesterat när vi har åkt till Hab.

2 kommentarer:

  1. Alltså man får säga vad man vill om vården men de har verkligen sina ljusa stunder! Och en utav dem är väl när de lyckas få till såna här team-möten, när olika instanser samarbetar för patientens bästa. För jag antar att det underlättar enormt i erat arbete med Ludvig, att kommunikationen underlättar mellan de olika ställena. Heja Ludvig!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Det är sant att det underlättar om alla kan samarbeta. Vi har tur för det känns som om alla drar åt samma håll, att alla vill Ludvigs bästa och det är vi så tacksamma för. Vi har ett grymt team till honom. Jag önskar att all vård oavsett, ålder eller sjukdom hade haft det likadant. Tyvärr ser ju inte verkligheten ut så.

    Kram

    SvaraRadera