I morse ringde telefonen ganska tidigt och när jag hörde min pappas röst förstod jag ganska snabbt vad det var. De hade ringt från sjukhuset och berättat att farfar dog tidigt i morse. Utan förvarning, visst han var gammal och sjuk men ingen hade någon misstanke om det igår utan han hade bara somnat in lugnt och stilla på ett rum tillsammans med tre andra.
Mamma och pappa kom och hämtade mig innan nio och så åkte vi och mötte upp Patrik på sjukhuset och så gick vi upp till farfar för att säga hejdå till honom. Det som gör mig mest ledsen är att jag inte hann hälsa på honom under dessa dagar han var inlagd. Min farmor var inlagd för några veckor sen och då trodde vi inte att hon skulle komma hem så då åkte jag dit och var en stund där med henne men hon repade sig och är hemma igen. Det var meningen att jag skulle åka in och hälsa på honom nu under veckan men tyvärr blev det inte av. Det som känns bra var att han såg så lugn fridfull ut där han låg i sin säng. Han har levt ett långt liv och det var hans tur nu men det blir tufft för farmor, de har varit gifta i 63 år tror jag att det var så...
Farfar var en väldigt speciell person och mycket svår att komma nära. Det är nu i vuxen ålder som jag kom underfund med honom och anledningen till att jag har gjort det är för att det fanns en liten speciell person för farfar Johan och det är Ludvig. Ludvig är det första barnet som har fått farfar Johans hjärta att smälta och jag är så stolt över att det är min lilla kille som lyckades med det.
Det har alltid funnits en busighet mellan dessa två personer <3
Så farfar, Ludvig säger: Vila i frid din trallgök!
Vi andra säger: Vila i frid!
Skickar en varm kram och våra tankar till er....och resten av familjen.
SvaraRaderaJätte fina bilder på farfar Johan och Ludvig.....man kan riktigt se att de två hade det roligt tillsammans.
Sköt om er!
Kramizar Sann & C:o
Döden kommer gärna som en överraskning. Fast du kan vara ledsen att du inte fick ta farväl, kan du säkert finna ro i att döden kom utan plåga?
SvaraRaderaFina bilder!
Kram fr Karin
Än en gång: det blir sällan som man tänkt sig! Hoppas du ändå kan känna frid inombords över att ha fått se honom även om det inte var i livet! Jag har inga far- morföräldrar kvar och det kan jag sakna. Jobbigast är med min mormor för när hon gick bort bodde jag i Uruguay och hann inte ens hem till begravningen. Det blir inget avslut då och man har behov av att få säga farväl till dem som står en nära! Vad skönt för honom dock att få somna in så där stilla och utan smärta!
SvaraRaderaTänker på er alla!
Kram,
Annika K