Vi hade tid för bad på Habiliteringen idag klockan 8.30 så det åkte Kristian och Ludvig iväg på. Det hade gått jättebra och Ludvig älskar att vara i vattnet, idag hade han varit i den djupa bassängen och mot slutet så gick han lite av sig själv också. Sjukgymnasten sa att det är jättebra träning att vara i vatten, där tränar man balansen jättebra.
Klockan 10,50 hade vi tid med psykologen, hon kom hit så då behövde vi inte åka iväg igen, istället tog Kristian Nora med sig till vårdcentralen.
Idag gick vi igenom Ludvigs utveckling och förmågor, psykologen behövde lite mer information för att kunna göra klart kartläggningen på honom. På måndag har vi först möte på Hab, hela teamet som jobbar med honom ska träffas tillsammans med oss/mig. Då ska vi se så att vi alla jobbar mot samma håll och se vad och hur vi alla uppfattar honom. På eftermiddagen har vi sen möte på skolan, återkopplingsmöte om var vi står och vad som ska ske framöver. En hektisk dag känns det som och mycket möte och mycket prat om Ludvig och om vad han kan och inte kan. Det tar ganska mycket energi från en, det är då man verkligen inser hur mycket vi går miste om med honom och hur mycket han själv går miste om.
Imorgon är det tänkt att vi ska gå ut och äta julbord men vi får väl se om våra barnvakter vill komma och passa barnen trots Noras halsfluss. Tror det ska lösa sig ändå men vi avvaktar tills imorgon. Annars skickar jag iväg Kristian och så tar jag barnen och har lördagsmys här hemma.
Idag kom det ett blomsterbud, en fin vit amaryllis från den grupp jag tillhör på jobb, en julhälsning från dem. Det värmer alltid så gott att de kommer ihåg mig. Det är ju så fruktansvärt längesen jag jobbade, gick hem den 20 maj 2009. Saknar det vanliga, verkliga livet så otroligt mycket vissa dagar.
Jag förstår verkligen att du saknar ett vanligt liv, med vanliga arbetskamrater och vuxenprat. Du lägger ner ett enormt arbete dygnet runt. Jag förstår inte hur ni orkar. Men ni kommer ju komma vidare ur det här. Du kommer få ett "eget liv" såsmåningom och Ludvig kommer att erövra nya kunskaper och möjligheter undan för undan. Jag tror att hans tvång också kommer rätta till sig med tiden, när han blir tryggare i tillvaron.
SvaraRaderaEva
Hej vännen!
SvaraRaderaDet var SÅÅÅÅÅ roligt att träffa dig på dagis häromkvällen! Som jag sa, du finns så mycket i mina tankar och hjärta, men det blir aldrig av att man ses! Nu när inte Ludvig är så infektionskänslig längre hoppas jag innerligt att det ska bli av lite oftare! Hoppas pepparkakan blev fin och att Nora blir glad när hon ser den! När hon nu blir frisk, stackaren!
Tror mig kunna förstå den näst intill sorg du känner för sånt ni, som du skrev, går miste om med Ludvig! Samtidigt tror jag inte du behöver känna större smärta för sånt han missar, för mycket av det vet han inte om ändå och man kan inte sakna vad man aldrig haft! Mycket är tuffare för honom dock eftersom han faktiskt har kunnat göra det mesta själv, han har kunnat se och han har kunnat prata non-stop :-)! Som jag skrev senast, det är inte alls konstigt om han nu känner en djup ilska över sånt han har förlorat, men när han väl fått ur sig den och fått hjälp att hantera den, tror jag han kommer få ett mycket rikt liv! Det som var före operationen kommer med tiden knappt blir ett minne ens för honom med tanke på hans ringa ålder vid tillfället! Du är fortfarande mitt uppe i allting och även du behöver få ur dig allt du bär på! Det är inte konstigt att det är ett virrvarr av tankar och känslor - en enda lång berg-och -dalbana!
Vad skönt i alla dalar att bli påmind om att det finns folk som tänker på dig och bryr sig, som dina kollegor med en vacker amaryllis!
Stor kram,
Annika K