onsdag 30 maj 2012

Vernisage o picknick

I eftermiddags var det vernisage och picknick på Noras dagis och vi gick dit hela familjen och tittade på utställningen och gick tipsrundan. Utställningen var jättefin och barnen hade jobbat med en bok som heter Gittan och fårskallarna. Själv hade jag inte en aning om dessa böcker om Gittan :-)

Ludvig protesterade inte ett dugg när vi gick in på dagis vilket han har gjort när vi har lämnat Nora där någon morgon. Han skrattade och var glad och lät tom ett par av hans gamla fröknar prata med honom. De tyckte det var kul att träffa honom och jag tror att även han inners inne tyckte att det var lite mysigt att känna igen sig lite.

Ludvig och Kristian gick hem och åt kvällsmat medan jag och Nora stannade kvar på gården och åt vår matsäck och sen lekte Nora en stund med kompisarna innan vi gick hem. Vi gick hem en bra stund innan det var slut, det var ganska kallt ute men vi hade i varje fall tur med att det var uppehåll.

Det är vid sådana här tillfällen som vi märker att vi är en annorlunda familj, här måste vi dela på oss eftersom Ludvig absolut inte vill äta eller fika någon annanstans än hemma. Här samlades idag alla föräldrar o syskon för picknick och sen lekte alla barnen tillsammans på gården, Ludvig hade aldrig klarat av den höga volym det blir och han hade aldrig hängt med i barnens tempo eller rättare sagt vi hade inte hängt med och springa så med Ludvig.
Nora säger aldrig något negativt om Ludvig men idag sa hon faktiskt, vad gör Ludvig med här idag?
Tidigare under eftermiddagen så fick Nora sitta i Ludvigs knä i rullstolen, första gången han tillät det och han höll fast henne oxå så hon inte skulle trilla av (tidigare har han puttat av henne) och då säger Nora, Ludvig älskar mig <3
Då kom frågorna från henne, varför är Ludvig blind, varför har Ludvig fått denna dumma sjukdom???
Tänk så mycket tankar o funderingar hos lillasyster.

2 kommentarer:

  1. Ja, och vad ska man svara... varför liksom? Såklart det bildas massor med förvirrande tankar hos henne, tankar som kan vara svåra att sortera. Speciellt när hon kanske tvunget får stå undan bitvis. Men så fint att ni kunde gå dit en stund tillsammans, och att Nora sen fick avsluta kvällen med dig!

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Håller helt med Johanna´s inlägg, vad säger man??
    Kanske det är svårare på ett sätt för Nora medans ni har det svårt på ett annat sätt. Det jag undrar över, får du och din make ngn egentid??Hur laddar du dina "batterier" och var får du din styrka ifrån?
    Jag är ingen direkt känslomänniska men jag har gråtit, skrattat och glatt mig med er!
    En stor kram
    Cathrine

    SvaraRadera