fredag 22 juni 2012

Hög på lycka

Kan man bli hög av lycka???
Vårt projekt under sommaren är att hjälpa Ludvig över sina trösklar, att ta sig förbi de tvång som gör vardagen så jobbig.

Denna vecka har jag varit själv med Ludvig, Kristian har jobbat och Nora har varit på dagis.
Ett stort problem vi har med Ludvig är att han fortfarande bara äter, dricker och går på toaletten hemma. Hemma kan han bara äta på ett ställe och det är i köket men så har vi börjat att flytta oss på olika ställe hemma. Vi kom så långt att kvällsmaten går att äta i vardagsrummet men så försökte vi med en fika förra helgen men se det tänkte han inte ta. Det slutade med att han fick vara utan. Dagen efter serverade vi lunchen i vardagsrummet och det gick med bara en protest. Därefter har han fått lunch och kvällsmat i vardagsrummet.

I onsdags tänkte jag ta ett steg längre så jag erbjöd han fika i uterummet och han protesterade vilt, han fick gå in och sätta sig på golvet, han gjorde försök att resa sig, vi gick ut i uterummet men han ville inte sätta sig, han försökte ta stolen med sig in igen :-), han fick sätta sig där inne igen och så höll vi på ett tag. Till slut sa jag att nu får du absolut sista chansen och vi gjorde ett sista försök och gissa vad....han satte sig och tog sin fika och så flinade han och tänkte nog på hur knasigt allt kan bli.

Att hjälpa Ludvig över en tröskel ger mig så mycket energi, jag blir hög av lycka och det håller i sig ett bra tag in på dagen men när kvällen närmar sig så blir jag extremt trött, precis som energin har tagit slut.

Det går inte att beskriva känslan över hur glad jag blir eller hur stort det är men det är stort, att få Ludvig att rucka lite på sina rutiner.
Det känns som om vi kommer långt nu med mycket pepp och beröm och att vi är lite mer envisa än Ludvig.

Önskar er alla en riktigt glad midsommar!
Vi ändrar lite i våra planer, vi får hoppa över dansen eftersom regnet det öser ner här men i eftermiddag kommer våra familjer och firar midsommar med oss <3

3 kommentarer:

  1. Glad midsommar! Vad glad jag blir när det fungerar, och när ni lyckas med framsteg <3

    SvaraRadera
  2. Blir så glad när jag läser om Ludvigs framsteg, måste kännas stort även för honom att han vågar ge avkall på sina trygga rutiner. Håller tummarna att ni/Ludvig orkar fortsätta
    Cathrine

    SvaraRadera
  3. Vad jag beundrar dig Madde som kämpar på så! Hade det varit jag, tror jag nog att jag hade tagit den enkla vägen... Du (och resten av familjen förstås!) kan ta på dig en stor del av Ludvigs olika framsteg.

    Kram från Karin

    SvaraRadera