Kan Ludvig inte gå???

Idag fick vi ett återbud hos frisören så nu är Ludvig fin i håret till skolavslutningen.

En nyklippt skolkille <3
(om ni undrar över den konstiga minen så är det för att han sitter o äter)

På vägen till frisören gick vi förbi skolan och Ludvig satt i sin rullstol och hörde alla barnen. När vi gick förbi så hörde jag någon säga, hej Ludvigs mamma, Ludvigs mamma... Jag vände mig om med Ludvig och såg en pojke som gått i samma grupp som Ludvig på dagis. Han frågade om Ludvig inte kunde gå längre eftersom han satt i rullstol. Jag svarade att han går inte så bra längre och då var det en annan flicka som frågade om vad som hade hänt. Jag förklarade bara lite snabbt att Ludvig blivit sjuk och att det hade gjort att han inte gick så bra längre.

Dessa frågor gör mig så glad, barn är så härligt ärligt frågvisa eller rättare sagt vissa är det.

Jag förundras så över alla människor vi möter i byn som bara stirrar eller vänder bort blicken istället för att fråga. Barn till föräldrar som vågar prata om det som är annorlunda visar en helt annan sida, de vågar fråga om Ludvig och det gör mig så glad.

Det som gör mig ledsen är när barnen på dagis eller på skolan bara stirrar på Ludvig, i dessa fall är jag glad att han inte ser något. Samtidigt tycker jag inte det är konstigt för vissa föräldrar gör detsamma och det är ju de som delar med sig av sitt beteende till sina barn. En annan sak som gjorde mig riktigt ledsen var när Nora kommer hem från dagis och berättar att en av pojkarna hade sagt till henne att Ludvig är ful. Ska vi inte kunna ta med Ludvig till dagis och lämna o hämta Nora för att det sen är risk att hon ska bli mobbad för sin bror, en bror som hon oftast är så stolt över.

Jag drar inte hela historien om Ludvig om någon frågar men jag tar hellre en fråga än att bli utstirrad.

Ludvig mår så bra i sin nya rullstol och avlösaren sa detsamma, han har växt så mycket sen han fick den, att själv kunna styra till viss del det är en sådan befrielse. Att få lov att vila benen in emellan måste vara underbart.

Ludvig var inte gammal när han frågade om varför en man satt i rullstol när vi var ute och vi berättade om varför man sitter i rullstol och det nöjde han sig med. Vi pratar ofta om att alla är olika och det är acceptabelt att tycka olika men det är lika rätt ändå. Så länge du själv mår bra och gör det som du tycker är rätt då är det rätt, det är något jag ofta säger till Nora.