Kommunikation och tvång

Igår var jag hos psykologen på Hab och som vanligt var det mest barnen vi pratade om men de är ju det viktigaste vi har.

Igår kom vi in mycket på det här med kommunikationen med Ludvig, om det inte kan vara så att en del av tvången kommer utifrån att han inte kan göra sig förstådd. Hur kom vi fram till det då, jo genom att jag berättade om det här att allt ska vara likadant, även när han leker så leker han alltid i samma ordning, han leker alltid med samma saker och det händer alltid samma saker i hans lek. Vi sitter med honom när han leker och vi vet precis vad det är som ska komma härnäst och då sa psykologen att kan det då vara så att Ludvig vet att vi vet vad han vill och vi förstår honom i hans lek, skulle han göra något annat så vet vi inte vad han menar och då kan detta bli ett tvång, en kontroll, att han vet att vi vet...
Det stämmer ganska väl, tvången har blivit värre för varje funktion som har försvunnit för Ludvig. Vissa kan man försöka ta bort eller om inte så försöka minska dem men många kan man inte göra något åt.
Psykologen skulle i varje fall ta upp i teamet att det kanske är hög tid att börja försöka jobba med alternativ kommunikation, någon enkel form till en början. Tror att om vi kunde komma fram till något så hade vi kunnat spara många onödiga diskussioner som kan leda till stora utbrott.

Mamma o pappa var här och tog emot Ludvig när avlösaren skulle sluta och jag hade sagt innan att det är okej om de väntade med lunchen tills jag kom hem men när jag ringde och sa att jag var på väg hem då satt de och åt lunch. Kan ni föreställa er hur stort det är, att Ludvig tog lunchen med hjälp av mormor. Hon fick inte honom att gå på toaletten eller att ge honom tabletterna men hon fick hjälpa honom med maten. Jag kan inte förklara hur stort det är och inte nog med det, de satt i uterummet.
Vi har kommit så långt nu att vi kan varva var vi äter, inga bestämda måltider vid något av ställena förutom frukosten. Resten av måltiderna avgörs om hur varmt det är, är det väldigt varmt ute kan vi inte sitta i uterummet. Det har gått mycket lättare än vi hade trott. Nu ska vi försöka ta oss vidare, att komma ut och äta.

Att bryta ett tvång tar lång, lång tid och vissa går inte att bryta. Oftast är det så att om vi lyckas bryta ett så kommer ett annat. Har vi tur är det ett lindrigare tvång än det vi bröt, har vi otur är det värre. De tvång som skadar Ludvig själv måste vi jobba bort, tror att alla tvång skadar psykiskt men när vi kommer till det fysiska måste de tas bort. Det är energikrävande men samtidigt ser vi att Ludvig mår bättre de gånger vi kommer över tvångströskeln, att han vinner över hjärnspökena som vi kallar dem.

Hörs vi inte innan så ha en riktigt skön helg!