Vi lever i en ond cirkel där tvången avlöser varandra. Det är tvång i varje liten sak Ludvig ska göra, det jobbiga är att om han inte kommer till start med en sak så kommer han inte vidare. Det är inte lönt att höja rösten eller tjata på honom för han kommer inte vidare fortare för det, snarare tvärtom, han låser sig istället. Han tvångar med mat, han vill inte äta. Först trodde vi att det var att han hade svårt för att svälja men nu misstänker vi att det handlar om hans kontrollbehov, att han ska bestämma det han själv kan kontrollera över som mat, dryck o toalettbesök. Maten är det som oroar mest, känns inte bra att han bara vill ha de söta sakerna.
Vi fortsätter vara envisa och erbjuder nya saker varje dag för vår förhoppning är att han en dag överraskar oss och tar mat.
På tisdag ska vi träffa läkaren igen, då blir det en viktkontroll och det ska bli spännande att se hur mycket han har tappat på dessa månader som han har hållit på så här, så här har det väl varit ungefär 1,5 månad. Om jag inte har helt fel för mig så har vi haft det så här förr, om inte annat så något liknande.
Det är kanske dags att öka dosen på medicinen eller kanske byta sort för att få bort lite mer tvång.
Har pratat med Nora i Turkiet och hon har det så bra, njuter för fullo. Hon är med i simskola, badar o åker vattenrutschkana, har varit på stranden och byggt sandslott, är med i piratklubben själv på eftermiddagarna, somnar gott på kvällarna. Det är mellan 35-40 grader i luften o ca 30 grader i vattnet så jag förstår att hon njuter.
Så skönt för er och Nora att hon har det bra! Kramar till er och styrka att fortsätta göra det så bra som det går med Ludvig. Känner med er. Eva
SvaraRadera