Önskar så att jag kunde förstå

Jag önskar att jag kunde förstå vad som rör sig i Ludvigs lilla hjärna, med tanke på alla de grava skador han har fått på hjärnan borde han inte ha så stark kontroll och vilja tycker jag. Den är så stark att det inte går att beskriva. Fast det beror ju på var skadorna sitter och som det verkar och som neurologen och psykologen har sagt, att intellektet är det inget fel på och Ludvig har så full koll på hans tidigare liv och det gör mest ont av allt.
Det är på både gott och ont att intellektet är kvar, tänk att själv veta vad man har kunnat, vad man tänker och vad man vill men att kroppen inte gör som man säger, att ingen annan förstår en, ingen förstår vad man vill.

Detta ställer till massor av problem för oss runt om Ludvig. Tänk om jag bara hade förstått varför han inte finner ro någon annanstans än hemma, varför han inte kan finna tryggheten på de platser där han alltid har funnit trygghet förr. Igår åkte vi hem till mormor&morfar för att testa att fika borta, detta är ett tvång vi måste ha bort, vi måste kunna åka på andra ställen även om Ludvig är med. Vi tog med hans egen stol och hans pall så han skulle känna igen det. Det gick bra att gå in till dem och ta av sig kläderna men sen var det stopp. Han ville absolut inte sätta sig vid bordet, han blir stel som en pinne och när vi får upp honom på stolen så puttar han antingen ut sig från bordet eller så flyttar han hela bordet. Är vi borta så blir det ingen ro för någon av oss därför Ludvig kan inte komma till ro med någonting, han ska bara gå fram och tillbaka tills vi åker igen. Eftersom han då inte kan gå själv så är det hela tiden någon av oss vuxna som turas om att gå fram och tillbaka, en kort stund kan han sitta på golvet och sura men sen gör han försök till att resa sig upp igen.

Samma sak är våra måltider igen, han har börjat äta lite bättre, inte bra men bättre men det tar sådan tid innan han kommer till start. Han tvångar vid matbordet med allt och igår tog frukosten närmre två timmar, dagarna innan tog de ca en timme. Idag tog det bara 35 minuter. Tänk om jag bara kunde förstå vad det är som rör sig i hans huvud, varför det är så svårt för honom att börja. Har gått igenom hela situationen och vi har inte gjort några förändringar vid morgonrutinerna, inte heller vid kvällsmaten men något stör och vi kan inte förstå vad det är.

Önskar jag var en liten prick inne i hans hjärna som kunde översätta hans språk och funderingar.