Kommunikation

Igår träffade jag och Ludvigs lärare logopeden på Hab för att prata kommunikation. Ludvig har en stor frustration eftersom han inte kan kommunicera och under några veckor nu har både vi här hemma och skolan skrivit ner olika situationer där Ludvig kommunicerar på sitt eget lilla sätt och när man då skriver ner det så är det ganska mycket.

Han har ett kroppsspråk som visar ganska klart o tydligt vad han vill o inte vill. Vill han inte sätta sig vid bordet skjuter han ifrån kroppen mot oss, vill han inte gå på toaletten puttar han igen dörren, behöver han gå på toaletten så tar han tag i handtaget (vi hjälper honom att sätta hans hand mot handtaget), om han vill ha säkerhetsbältet knäppt på rullstolen tar han mot sin mage, vill han ha mössa på huvudet tar han på huvudet osv.

Som logopeden sa, här måste vi utgå från det som Ludvig visar nu, han har själv kommit på ett sätt att kommunicera i vissa bitar och härifrån ska vi nu fortsätta att arbeta. Då kunde man göra på två olika sätt, antingen att vi jobbar med tecken som finns, att vi lär Ludvig teckna genom att använda hans händer och gör tecken eller så väntar vi ut honom tills han själv kommer på fler. När det gäller att lära honom att teckna så tror vi inte att det kommer att fungera eftersom hans armar gärna stelnar till om vi ska göra något med dem, han gör motstånd. Så vi testar med att vänta ut honom och jobbar på lite andra sätt istället.

Vi har börjat så nätt här hemma att han ska få göra val mellan två saker. Då kan man göra på två olika sätt här oxå tydligen och vi valde vårt sätt. Vi satte fram en skål med popcorn och en med chips (vet att han gillar både och) och så fick han välja där vilket han ville ha och då valde han popcornen. Sen att han ville ha chipsen efteråt oxå det får vi ta men han var duktig som gjorde ett eget val från början. Så det ska vi jobba med nu, att ge honom valmöjligheter, både hemma och i skolan. Som logopeden sa, man kan låta barn få välja mellan en sak som man vet att de vill och en som de absolut inte vill eller som vi, ge två som de gillar. Risken är stor att om man ger en av varje så kanske de väljer fel och det får fel konsekvens, att de aldrig mer vill göra ett val för då är risken att de får något som de inte vill.

Tänk så lätt vi har det som varje dag kan säga vad vi vill ha sagt, att se det vi vill se, att berätta vad som har hänt, att säga vad vi vill ha. Tänk att ha två tjatiga föräldrar som hela tiden gissar vad barnet vill och som använder barnet nästan som en försökskanin.