Borta bra men hemma bäst

Idag kom vi hem från en fem nätter lång semester, vi har varit iväg och firat mammas/mormors 60 års dag och för att underlätta för oss alla valde vi ett ställe som har allt som Ludvig älskar och även passar Nora, en repris från förra året, Legoland och Lalandia.

Vi åkte i onsdags och redan på morgonen fick Ludvig känna på resväskan, vi pratade om semester och det kändes som han var med på det, han flinade lite och kändes bekväm i vårt prat. Bilresan gick hur bra som helst och vi stannade på vägen och Ludvig fick sondnäring för första gången på resande fot men det gick bra och han accepterade det.
När vi kom fram så ville Ludvig inte ta av sig skorna och tröjan och protesterade vilt men jag packade snabbt upp hans täcke, kudde och självklart hans nallar som är hans trygghet och sen tog jag med honom in på det rum han skulle sova i och lät han känna på sängen och då, då kom leendet och glädjen, han slappnade av och stod en lång stund och luktade på sina nallar och täcke. Därefter testade vi att sätta Ludvig vid bordet och han satte sig direkt och hör o häpna, han åt lasagne, en hel portion. Det hade han gjort hemma också senaste dagarna men att han tog det på bortaplan utan en protest hade vi aldrig räknat med. Tyvärr finns inga sandwichglassar i Danmark så där fick vi lite problem och vi fick bryta med att ta från honom från bordet och så gick killarna och Nora och badade medan jag o mamma packade upp och förberedde maten.

 

 

 

 

 

Efter kvällsmaten och lite tragglande att det inte finns sandwich i Danmark accepterade Ludvig en glassbåt istället så det fick det bli resten av dagarna i Danmark.

 

Vi har haft en riktigt bra semester med mycket karusellåkning, mycket badande och god mat och glada barn. Ett riktigt bra ställe att åka till med funktionshindrade barn, bra tillgänglighet, bra service och vi har haft riktigt tur med vädret.

Jag är än en gång grymt imponerad av Ludvig, att han litar så fullständigt på oss och vågar släppa taget och åka de mest fartfyllda karusellerna och vågar åka vattenrutschkanor. De har en rullstol inne på badet som två kör upp med, en som tar rullen med ner, en som sätter Ludvig på plats och en som står nedanför och tar emot honom men allt jobb är helt klart värt det när vi får se det underbara leendet och det högljudda skrattet. Tre personer för att Ludvig ska kunna få njuta till fullo men...han är värd varenda liten sekund.

Fast det stämmer, även om vi har haft en riktigt skön ledighet så är det borta bra men hemma bäst.