Förtydligande

Fick en kommentar igår på mitt inlägg om att vi var hemma igen. Det var ett ifrågasättande som jag inte vet hur jag ska tolka och det satte igång min hjärna till fullo. Vet inte om det handlar om misstro eller vad så då tycker jag att det är bättre att göra ett förtydligande här och nu.

När man lever med en funktionsnedsättning antingen själv eller som anhörig så fokuseras det så mycket på själva nedsättningen, på svårigheterna och inte på personen. Ludvig har en hel armé av personer som är inblandade i hans ärende/sjukdom. Det handlar om neurolog, endokrinolog, ortoped, sköterskor, sjukgymnast, specialpedagog, arbetsterapeut, logoped, dietist, psykiatriker, psykolog och ja jag vet inte om jag har glömt någon här. Utöver det så har vi skolan och vanliga "sjukor" som alla andra. Det är även försäkringskassan som är inblandad då Ludvig har assistans.
Det fokuseras vid varje besök och möte på Ludvigs svårigheter, vad han inte kan, vilka hjälpmedel han behöver, vad för rullstol som kan passa bäst, hur vi löser tvång och så vidare.

I mitt förra inlägg skrev jag enbart att Kristian bar Ludvig upp för trapporna till den höga vattenrutschkanan eftersom jag ville ha fram att Ludvig verkligen gillade den. Jag uteslöt att vi körde rullstolen fram till trapporna och att morfar gick direkt bakom för att vara beredd att rycka in, att morfar hjälpte till att få ner Ludvig hos Kristian innan Ludvig och Kristian åkte ner tillsammans och att jag hade gått bort med rullstolen där rutschkanan slutade och stod beredd där för att hjälpa Ludvig och Kristian upp från kanan och att morfar kom direkt bakom för att vara till hjälp.
I vågbadet är vi alltid minst två stycken som hjälps åt att hålla Ludvig, ibland är vi tre för att lösa av varandra vid vågorna. Då körde vi rullstolen ut så långt vi kunde i vattnet för att sen hjälpas åt att ta ut honom i vågorna. Till de små rutschkanorna körde en rullstolen upp och satte ner Ludvig i kanan och sen stod en nedanför och tog emot honom.

Jag har inte heller skrivit att vi varit två stycken vid varje karusellåk, att vi har hjälpts åt att lyfta i och ur Ludvig. Under dygnets alla vakna timmar så är vi i stort sett två personer kring Ludvig, en som arbetar som assistent åt honom och en som är beredd att rycka in vid behov och det gör vi som anhörig.

Jag valde att fokusera på det positiva i mitt förra inlägg för hur rolig är denna läsning?

Det var en person som sa en gång till mig, Ludvig ser glad och busig ut på foto, han ser ut till att vilja vara med och göra saker. Ja visst, det vill han väldigt korta stunder och då är jag snabb med kameran :-). Det kallas kodak moments som var så populärt förr, jag vill fånga det glada i livet. Det fokuseras annars så mycket på det negativa i Ludvigs liv.

Någon som misstror oss? Välkomna att leva med oss i en vecka och se hur vårt liv ser ut, frågan är om ni vill stanna mer en ett dygn ;-)