I tisdags blev vi utskrivna från avdelningen och Kristian och Ludvig hann inte mer än att köra hem förrän Ludvig kräktes igen. Han verkade så glad ändå och var på bra humör. Jag ringde avdelningen och frågade vad de tyckte. De ansåg att om han var pigg och glad trots allt så kunde vi stanna hemma men om det blev något så skulle vi höra av oss igen. Ludvig fick lite sond och vatten som han fick behålla. Han var inte intresserad av att äta men vi gav sond och vatten även på kvällen. Det fick han inte behålla så jag ringde igen. Även denna gång var han glad och vid gott mod trots att han kräkts. Sköterskan ringde och rådfrågade läkaren och de tyckte att så länge han var pigg så kunde vi stanna hemma men att om han började kräkas mer skulle vi åka in direkt. Sen skulle vi komma in på onsdagsmorgon istället.
Det blev inget mer under natten men vi åkte in med en väldigt besvärad Ludvig på onsdagen. Han hade då inte sovit så mycket under natten utan bara legat med ögonen öppna nästan hela natten. Vi gav lite vatten hemma innan vi åkte in. Vi fick tillbaks vårt rum åtta och läkarna blev lite bekymrade när de såg att han mådde sämre. Vi försökte slå våra kloka huvud ihop och de frågade oss en hel hög med frågor om hur han reagerade i olika situationer. Hans andning började bli stånkig och det enda vi kunde tänka var att det var lungorna som spökade. Tidigare har han haft problem med magen när han haft lunginflammation. Han lät ren och fin på lungorna men de ville ändå röntga för att utesluta det. Däremot hade de fått provsvaren på en halsodling som visade streptokocker C vilket man inte brukar behandla men i Ludvigs fall gör de det.
När vi skulle ner till röntgen frågade de om vi hade tagit blodsockret på honom men det var inte gjort. Så det gjordes och det var för lågt, låg på 3,0 och ska ligga runt 5. De gav oss sockerlösning som vi gav i knappen och i vanliga fall brukar de flesta höjas en hel del av det. Ludvig ökade till 3,2 så han fick ytterligare två doser men när de testade efteråt så var det på 3,1. Vi gav sondnäring och extra vatten och det steg lite.
På eftermiddagen kom morfar och löste av mig och jag körde och hämtade Nora och så åkte vi in till sjukan. Lungröntgen gjordes men den visade inget. Morfar tog Nora till skridskoskolan och jag stannade en stund till. Vi gav ytterligare sondnäring och vatten, Ludvig började dra och ta på sin mage och maten kom upp.
Läkaren kom in igen efter att jag kört hem. De misstänkte ingen cortisonbrist däremot kan all cortison som han fått orsakat magkatarr så de ökade upp hans dos av Nexium. Läkaren sa att till de flesta som de ger höga doser cortison till ger de även Nexium.
Ludvig sov gott under natten då de hade satt en nål och han fick dropp för att han var på väg att bli uttorkad och för att få lite näring i sig.
På torsdagsmorgon var Ludvig betydligt piggare och läkarna var glada när de kom in och rondade. Vi fick åka hem på permission och medan jag var hemma och hämtade stora bilen så körde jag inom Ikea och köpte några pallar som vi skänker till avdelningen. Det var något vi saknade under denna tid, Ludvig har använt sin väska som pall när han har suttit på toaletten. Så passade jag även på att köpa kanelsnäckor till personalen som tack för deras fantastiska bemötande denna gång. De har verkligen gjort allt som står i deras makt för Ludvig. 7
När vi kom hem ville Ludvig faktiskt ha lite mat till lunch men inget till kvällsmat. Där är knappen guld värd, för då vet vi att han ändå får i sig sin näring. Blodsockret hade stigit till 4,0 så lite lågt är det väl ändå men bättre än det första.
Igår blev vi utskrivna och nu för varje dag så blir han lite piggare och det finns inget mer underbart än att höra hans skratt. Nu har han börjat äta bättre igen och känns lugnare.
Än en gång reser han sig, han är fantastisk vår lille krigare.
Det var en jobbig period, ovisshet och maktlöshet är det värsta som finns. Vi vet fortfarande inte riktigt vad som orsakat detta eller om det är en blandning av allt. Lite streptokocker, förkylning, mycket cortison pga narkos och så vidare.
Behöver jag säga att jag känner en viss stress. Jag ligger mer än en vecka back i skolan och jag har helt tappat motivationen. Känner mig totalt slutkörd, mest i knoppen då.
Nu håller vi tummarna för att han får hålla sig frisk en lång period.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar