I fredags när Kristian kom till avdelningen för att ta natten med Ludvig så hade han köpt mat med sig till sig själv. Han hade köpt hamburgare med sig. Eftersom Ludvig mest legat hela dagen så hade jag satt honom upp i sängen och när Kristian kom så tog jag ner honom och satte honom i fåtöljen för att ändra lite ställning för honom. Jag sa till Kristian, vi testar och ser om han vill ha något. Kristian gav honom en hamburgare med pappret om och Ludvig luktade på den och gav tillbaka den. Kristian tog av hälften av pappret och gav honom den igen, han luktade och drog själv av resten av pappret och överraskade oss med att ta en tugga. Han har inte ätit på sjukhus på jag vet inte hur många år och så överraskar han oss med att äta hela hamburgaren. Jag sprang snabbt ner till Pressbyrån och köpte en sandwich till honom och en Coca cola. Efter ett toalettbesök tog han både glassen och några klunkar cola innan han tog bubbelvatten.
Det går inte att beskriva känslan av att se honom sitta där och äta. När jag skulle ut i köket och lämna något mötte jag en av de som varit med från början och jag var helt ifrån mig när jag berättade om att han hade tagit mat på rummet. Det är så stort, det är ingen som kan förstå hur stort det är. En kille som bara äter hemma och måste ta tabletter innan maten och att allt ska vara i en viss ordning och så tar han en hamburgare utan något innan och på sjukhuset.
På morgonen testade Kristian att ge honom frukost men där gick gränsen, det ville han inte ha. Men vi är glada för det lilla.
Vi blev utskrivna i lördags och Ludvig var nöjd med att få komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar