Underbart är kort

Vi hade det riktigt mysigt hemma i lördags, vi åt god middag och sen kröp vi allihop upp i soffan på ovanvåningen och tittade/lyssnade på melodifestivalen och åt ostbricka. Ludvig fick en bit ost i handen men den luktade han på och kastade bort. Han fick en bit choklad och den gick bättre.

På natten var Ludvig orolig och vaknade tidigt. Han var uppe flera gånger på toaletten men det kom inget. Vi var inne och snöt, torkade slem och så vidare men han kom inte till ro.
Vid kvart i sex tänkte jag att eftersom han inte vill ligga ner och han inte kommer till ro så får jag väl stiga upp och fixa frukost. Jag gick inom Ludvig för att torka näsan och då upptäckte jag att han hade kräkts lite i sängen så det var bara att fixa till det. Sen tog vi ut honom i bäddsoffan och la honom där, det accepterade han och efter rena kläder och cortison och vatten så somnade han hårt i soffan. Det visa ganska bra att han inte mådde bra, dels att han somnar om och dels för att han somnade i soffan.

Vid frukosten ville han inte ha något så jag ringde avdelningen för att höra om vi kanske skulle kolla honom, kolla lite infektionsprov, hals, öron och lite sånt allmänt och det tyckte de.
De var schyssta och ringde när läkaren kom till avdelningen så då körde vi dit. Det visade ingenting så vi åkte hem igen.

När vi kom hem så gick han på toaletten och var ganska dålig i magen. Efteråt fick han lite sondmat och vatten. Det gick en liten stund och sen verkade han börja må dåligt och det kom upp lite slem igen. Det var bara att ringa avdelningen igen och höra vad de sa. Så vi fick åka till barnakuten vilket inte fungerade helt optimalt denna gång. Det hände inget och det tog alldeles för lång tid innan medicin gavs och emla sattes för att de skulle kunna sätta en nål. De kom in vid 15,30 och inte förrän klockan 19 sattes emlan.

Han kräktes ner hela toaletten där och ändå så ordinerade läkaren ett klyx utan att ha undersökt hans mage och efter att han kräkts. När läkaren sen klämde på hans mage så ryckte han till när hon tryckte på vänster sida. Morfar som var med Kristian och Ludvig började ifrågasätta om det inte kunde vara blindtarmen eller nått sånt. Hon var tveksam men det beslutades att en röntgen skulle göras.

Röntgen visade vätska i magsäcken och de fick sätta en sond i näsan för att försöka få ut vätskan. Så jag behöver nog inte säga att de fick stanna över natten. I morse hade det inte kommit ut en droppe från nässonden. Ludvig var riktigt arg över den men lugnade sig efter en timmes tid och somnade till slut. Han fick dropp för det fick inte ges något i knappen förrän man visste säkert.
Den satt kvar när jag kom dit idag vid nio tiden.

Vi hade turen idag att träffa på personal som varit med från början. Jag beundrar dessa underbara människor som verkligen brinner för "sina" barn och som gör allt för att underlätta för både oss föräldrar och barnen. Fick frågan idag varför vi åkte till akuten, vi ska ju komma direkt till avdelningen. Så var det sagt från början men eftersom två avdelningar slagit samman så har vi blivit stoppade några gånger och för att slippa ta konflikter så har vi blivit tillsagda att åka till akuten istället. Funkar det så är det okej men när det blir som igår så är det inte okej.

Vid lunch drog de nässonden och hävde matförbudet. De vet fortfarande inte vad det är med magen, om det är något med den. Det de tyckte nu var att han är lite svullen både i ben och händer så fler prover är tagna. Efter lunch som han fick i knappen så tog vi på oss och gick ut i det underbara vårvädret. Vi gick en lång runda i parken och lyssnade på fåglarna och bara njöt.
När vi kom tillbaka kom en läkare för att kolla hals och öron. För nu börjar hans infektionsprov stiga, lagom till att hans förkylning försvinner. Det är så konstigt.

Vi fick i varje fall permission över natten och jag behöver nog inte säga att det var en lycklig kille som gick och la sig ikväll. Anledningen till permissionen var mycket för att se om han ville äta igen. Det var inte mycket han ville ha och det lilla han tog det tog väldigt lång tid så vi bröt innan han fick allt i sig. Imorgon ska vi vara tillbaka klockan nio så...

Fortsättning följer :-)