Är det nu det börjar?

Ludvig har haft det svårare att gå än vanligt och i helgen reagerade vi på att han gjorde ahh ljud ifrån sig precis som om det gjorde ont. Sen på det så satt han och tog på sin knapp på magen, den var mest bara i vägen. Knappen kunde vi göra något åt, vi bytte till en större knapp eftersom den andra tryckte lite på skinnet. Han har ju vuxit lite så det är inte så konstigt att den behövdes bytas. Fast det var ju inte knappen som störde i sig för senare på kvällen hittade vi en liten plida ovanför knappen men vi vet fortfarande inte om det är den som stör.

Igår när jag satt med Ludvig och skulle massera hans fötter reagerade jag på att hans vänsterfot var i konstig vridning och väldigt svullen. Svullnaden gick upp i vaden på honom. De senaste nätterna har han heller inte kunnat sova utan vaknat vid ett, halv två så något är det som stör i kroppen.
Det är så svårt med ett barn med hög smärtgräns och som inte kan säga eller visa vad felet är. Det gäller att gissa sig fram och försöka tolka signaler.

Jag ringde dagvården idag på väg till skolan och vi fick en tid till halv tolv. Jag gick från skolan så jag kunde vara med. Det är fördelen med att plugga på sjukhusområdet, jag kunde gå bara tio minuter innan vi skulle vara på plats. Vi träffade en ny läkare som även hon var helt fantastisk och som sa att hon hade försökt läsa på lite men det var lite svårt att hinna få en överblick på en så komplicerad kille som Ludvig är. Hon tittade på fötterna och kände o klämde och såg även hon svullnaden och den konstiga formen på foten. Det slutade med att hon ringde Ludvigs läkare och rådfrågade, tog en hög med prover och skickade oss till röntgen.
Hon sa även om det hade varit ett vanligt barn så hade hon sagt att det var en stukning eller vrickning men det är svårt att säga det till Ludvig. Därför skickade hon till röntgen.

Det blev en noggrann röntgen på hela vänster ben upp till höften. Efter en snabb granskning visade plåtarna ingenting och proverna som togs visade heller inget. Vi fick bokat in ett återbesök på fredag.
I eftermiddags ringde min telefon och det var från dagvården. Efter en noggrannare granskning på plåtarna så kan de inte utesluta ett benbrott på underbenet, det såg lite avvikande ut där.
Så imorgon blir det att Kristian och assistenten åker med Ludvig till läkaren för att höra om det eventuellt blir en magnetröntgen på hans ben. Jag tar Nora till öronläkaren och sen får jag köra henne tillbaka till skolan för att sen själv köra in till skolan för en examinerande uppgift.

Nu under dagen har Ludvig även börjat nysa och ha sig så läkaren kollade hals och öron, öronen såg fina ut men halsen såg lite röd ut. Inte nog med det, när Kristian nu skulle koppla på slangen så såg det rött ut kring knappen så det är väl lika bra att kolla det också när vi ändå träffar läkaren imorgon.

Så min undran är nu, är det nu det börjar med hans skelett. Är det benskörheten som börjar visa sig?

Jag behöver nog inte säga att jag är trött, det är ca fyra timmars sömn per natt senaste tiden. Fullt upp med skolan och en massa arbete, barnens aktiviteter och en massa konstigheter med Ludvig.
Jag behöver sol och vår nu.