Igår åkte jag in till stan och träffade Annette, det är alltid lika givande att träffa henne. Att bara sitta och prata eller bara kunna sitta tysta och veta hur den andre känner det. Att möta en person som har gått igenom samma sak som vi fast 10 år tidigare, en person som känner samma ångest för sitt barn, det betyder så mycket och är så skönt. Det finns en förståelse mellan oss och att kunna ventilera funderingar är guld värt. Att kunna prata öppet om ångesten, stressen och pressen man har över att ha ett allvarligt sjukt barn.
Även om det skiljer sig mycket mellan våra barn, både åldersmässigt och i sjukdomsbilden så har de ändå gått igenom samma sak, de båda har drabbats av det värsta man kan, att få en sjukdom som är dödlig för de flesta pojkar, båda har ALD och Addisson.
Jag är så glad och det ger mig så mycket att träffa Annette <3 <3 <3
Åh, det är så fruktansvärt viktigt att få dela och att få förståelse, någon som gått igenom samma/liknande. Önskar att jag hade en sån med =)
SvaraRadera