onsdag 30 november 2011

En mycket stolt morfar

I måndags var Kristian på utbildning med sitt jobb och jag hade ett möte på Hab med Ludvigs team och skola. Dessa möte är ganska svåra att boka om eftersom det är en hel del inblandade. I varje fall, vi visste inte om Kristian skulle hinna hem innan jag stack så jag frågade räddaren i nöden, morfar, om han skulle kunna ha barnen till någon av oss kom hem. Som tur var kunde han det.
Ludvig har kommit in i en period där det bara är pappa som gäller när det är att ge tabletterna så när han då upptäckte att pappa inte var hemma protesterade han vilt och vägrade ta dem. Det tog mig en timme innan han gav med sig och tog dem och därefter kunde han äta sin mat.
Detta gjorde att vi var inte helt klara när morfar kom så han fick ta över det sista vid maten. Som jag har skrivit så många gånger förr så krävs det att allt görs i rätt ordning för att det inte ska bli ett kaos hos Ludvig som sen visar sig i ett utbrott. Efter noga instruktioner till morfar så körde jag iväg.

Jag hade hämtat hem Nora tidigare från dagis så hon var också hemma och jag hade sagt till henne att nu när morfar är här så kommer han att behöva koncentrera sig mycket på Ludvig eftersom han behöver så mycket hjälp som han gör. Sa att hon fick busa med morfar sen när vi kom hem istället och hon köpte det. Jag frågade henne om hon kunde hjälpa honom att ta hand om Ludvig men där gick gränsen.
När jag sen pratade med morfar så hade det gått jättebra, Ludvig hade ätit upp det sista, tackat för maten, protesterat när han skulle gå på toaletten, de hade gått omkring, Ludvig ville inte gå upp, han skulle bara gå runt men till slut hade han själv satt händerna på trappan och börjat räkna för att gå upp. Här uppe hade barnen lekt på Ludvigs rum med playmo och lego och morfar hade kunnat hjälpa de båda två. Rätt som det är ställer sig Ludvig upp och börjar stampa så morfar tog med honom in på toaletten och hjälpte honom och gissa om morfar var stolt som fick Ludvig att sätta sig på toaletten och han gjorde det han skulle. Ludvig har totalvägrat tidigare, det har bara varit jag och Kristian som har fått ta in honom på toa. Därefter så gick de in på rummet igen och lekte tills Kristian kom hem. Inga protester under resten av kvällen, allt bara flöt på och det kändes så bra för oss allihopa. Det kändes nog bäst för pappa/morfar som säkert varit ganska nervös över detta eftersom han har varit med om när Ludvig har flippat ut totalt när han har haft honom så...detta var en seger.
Och att allt sen bara flöt på resten av kvällen oxå, där kan det ju annars bli en konflikt eftersom det har varit annorlunda under eftermiddagen.

3 kommentarer:

  1. Gud vad härligt att läsa detta! Kan känna stoltheten morfar kände ända hit. Heja Morfar! Och heja Ludvig! Fan vad ni kämpar på bra!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Hej på dig!
    Vad skönt när saker och ting bara lossnar och fungerar! Gläder mig att det blev bra för din pappa! Skrattade lite när jag förstod att Nora satt ner foten vad gäller att hjälpa till! Nån måtta får det ju vara! :-) Jag serverade hela min familj julbord igår kväll! Årets första! Min käre make åker till båten på fredag och sen kommer han inte hem förrän i januari igen! Lagom trist jul m a o! Han vill alltid få äta julmat hemma när han inte ska vara här över julen (vilket ju oftast är fallet), så vi passade på att bjuda hem allihop! Ganska skönt med lite fest mitt i veckan! Upptäckte inatt att Winston fått hög feber, så det blir tyvärr inget besök i kyrkan idag för hans del! Trist!
    Hoppas lugnet stannar kvar hemma hos er!

    Stor kram,
    Annika K

    SvaraRadera