Då var sportlovet slut

Denna veckan har det varit sportlov och båda barnen har varit hemma med både mig och Kristian. Veckan har gått fort trots att alla fyra har varit hemma. Vi började måndagen med att Nora fortsatte vara febrig och Ludvig blev förkyld så det blev ett besök på vårdcentralen för Nora. Det visade ingenting så det var säkert ett virus och nu är vi alla förkylda. Medan jag och Nora var på vårdcentralen så gick Ludvig och Kristian in till morfar.
I tisdags var det dags för ett frisör besök för Ludvig. På eftermiddagen var jag tvungen att akut boka ett besök för massage eftersom min rygg känns konstig. Det blev något bättre men långt ifrån bra så jag måste nog ta mig i kragen och ringa till läkaren och få det kollat.
I onsdags var det Noras tur att klippas då hon själv lekt frisör, som tur var är det bara luggen hon har varit och klippt i :-), därefter tog vi morfar med oss och åkte till Vellingeblomman för att titta på påskbyn.
I torsdags skulle ju läkaren ringa så jag stannade hemma på förmiddagen och röjde undan och dammsög huset och Kristian tog barnen med sig ut i det fina vädret. Efter lunch tog vi alla på oss och körde ut en runda och njöt av solen.
I fredags var Ludvig först och tog influensavaccinationen och sen var det dags för ett efterlängtat bad på Hab och Nora var hos bästisen och lekte. På eftermiddagen kom morfar och fikade.
I lördags bakade vi bullar och det uppskattades av Ludvig.
Idag söndag har Ludvig varit några timmar med avlösaren och i eftermiddags var vi ute och gick en runda i solen och barnen lekte en stund på lekplatsen.

Det som verkligen har värmt mitt hjärta dessa sista dagar är att trots att Ludvig är väldigt rastlös mest hela tiden så har han ändå uppskattat saker som han inte har gjort på lång tid innan, bara det att han ville ta i bulldegen, den hade han bara kastat iväg för någon vecka sen och idag på lekplatsen, han ville verkligen gå fram o tillbaka på rampen. Avlösaren sa samma sak, idag verkade han så mycket mer med, han protesterade inte så mycket. Idag höll vi honom i vars en hand när vi var ute och det var som om han kom ihåg direkt att när man går så då kan man gunga mellan oss och han kämpade som bara den för att försöka få till ett hopp och när vi hjälpte honom så skrattade han så han höll på att tappa andan.
Det som känns mindre bra är hans små ben, de lyder verkligen inte honom, han snubblar mest hela tiden över sina ben när vi går med honom.

Imorgon är det dags för vanlig vardag igen och det känns skönt, jag har en hel lång lista med saker som har blivit liggandes nu när vi har varit lediga. Det blir till att börja beta av den direkt när alla har kommit iväg.
Jag hoppas på fortsatt bra väder, jag mår så mycket bättre när solen lyser.

Ha en bra vecka!