Total glädje

Idag går vi i ett lyckorus, det är svårt att med ord beskriva de känslor vi har.

Idag kom assistent M lagom till Ludvigs lunch och först fick Ludvig lite mat, köttbullar och potatismos och han åt lite, sen gav M honom sondmat i knappen. Här försöker vi sen bryta Ludvigs tvång med alla saker han vill ha som popcorn, chips, glass, choklad osv. Han fick sin glass men när den bröts och han kastade iväg den så fick han ingen ny vilket vi har varit tvungna att ge honom tidigare för att komma vidare. Ludvig gick ifrån bordet och han o M gick fram o tillbaka i huset för Ludvig ville bara tillbaka till bordet för att få resten av sina saker men vi gav inte med oss.
Ludvig accepterade att M bytte skjorta på honom eftersom den andre var blöt.

Efter en stund så gick de tillbaka till bordet för att Ludvig skulle få sitt mellanmål vilket då även innebär en tablett. Ludvig tog tag i M och kände o luktade på honom och sen skrattade han bara (M har samma frisyr som pappa i huset, inget hår då). Han tog tabletten från M och han blev så förvånad o överlycklig att han glömde hålla i Ludvigs mugg så det skvätte vatten på Ludvig men när de hade torkat upp det så tog han tabletten ytterligare en gång. Vet ni hur stort detta är, det är det största av det största som kan hända.
Han fick inte sin glass vid mellis utan fick nöja sig med några popcorn, linser o chips (låter det mycket kan jag skriva att det bara är ett par av varje han äter).

Nu till kvällsmaten så gick hans glass i sönder och han satt och väntade på en ny men så sa jag att du Ludvig det är lördag, vill du ha lördagsgodis och så fick han en tablettask och även här överraskade han oss genom att ta en o stoppa in i munnen och tuggade den o svalde. Fyra karameller tog han och sen hade han glömt glassen och vi kunde gå vidare.

Det känns som om vi börjar komma någonstans, det går från klarhet till klarhet. Någon frågade om det var på grund av näringen som det är så här och det tror jag säkert att det är till en stor del. Vi har även börjat med en medicin mot neurologisk smärta där vi är uppe i full dos och sen har vi ökat hans medicin mot tvång så...stor del är säkert näringen men i kombination med det andra blir det ännu bättre.

Även om jag är otroligt glad och imponerad över hans förändring så finns en liten gnagande oro inom mig som jag delar med mig av. Pratade med Kristian om det men han förstår inte riktigt hur jag tänker. Min största oro är att tänk om detta bara är en uppgång för att sen rasa ytterligare en gång fast ännu djupare nästa gång. Det har varit så tidigare, att han reser sig, gör saker ännu bättre under någon månad för att sen tappa ytterligare en funktion.
Jag trycker tillbaka tankarna och försöker verkligen leva i nuet och njuta av detta underbara. När och om det andra händer, då får vi ta det då.

Än en gång måste jag säga att jag beundrar Ludvig något enormt, han är fantastisk och han är min största förebild.