Uppdatering

Här kommer en liten uppdatering från sjukan.
Just nu väntar vi på en ny kontraströntgen för att se om den nya knappen håller tätt. Ludvig har varit fastande hela helgen, har fått näringsdropp och alla mediciner intravenöst. Det är en piggare kille vi har nu, han har fortfarande ont och det är kanske inte så konstigt för man kunde inte använda den gamla knappen o hålet utan man fick göra ett nytt så med tre hål på magen får man vara gnällig.
Personalen har varit fantastiska och verkligen smärtstillat honom med morfin och alvedon, nu har han klarat sig ett helt dygn utan morfin och han börjar röra benen själv lite. Innan har han bara legat i en position och vi har fått vända honom.

Jag fick pratat med läkaren som gjorde misstaget och det känns skönt, inget agg eller bitterhet mot henne, alla kan göra misstag men det är synd bara att misstaget drabbar en som redan är så utsatt. Hon frågade själv om jag ville prata med deras kurator om man går vidare med anmälan och sånt men som jag sa till henne, jag tar det med vår egen kurator, känns bäst att ta det med någon som känner oss väl.

Alla sår ser fina ut och som jag skrev först, idag väntar en ny röntgen på knappen, på onsdag ska man se på hålet vid urinblåsan och se hur det har läkt, om det ser fint ut ska man göra en kontraströntgen på blåsan för att se om den klarar trycket och om den gör det drar de katetern och vi får ev åka hem för att testa kisseriet på hemmaplan. Så går allt enligt planerna får vi åka hem på onsdag.

Har varit i kontakt med Ludvigs läkare som känner honom bäst, han tog sig tid och ringa för att höra vad som hänt, jag har pratat med habiliteringen om att vi kommer att behöva lite sjukgymnastik eftersom Ludvig stelnat till så som han har, alla jag har pratat med är lika tagna över vad som hänt, hur kan det bli såhär och varför drabbar det Ludvig så mycket.

Vi kan inte göra det ogjort och som läkaren sa, hade hon kunnat så hade hon backat bandet och tänkt utanför den fyrkantiga ram som hon hade. Det är inte lönt att vara bitter, det hjälper inte Ludvig, vi kan bara ta en dag i taget och hoppas att vi kan hjälpa Ludvig att komma tillbaka dit han var innan operationerna. Det kommer säkert att ta tid men tillbaka ska vi, han har en vilja av stål så den kommer vi att ha hjälp av.

Jag tackar för allt stöd, support och hejarrop som vi har fått via blogg, facebook och meddelande på telefonen. Det betyder så mycket för oss.