Varför har vi inte gjort detta tidigare, fått en knapp på Ludvigs mage? Jag har hört av många inom vården och nu senast av kuratorn som jag pratade med igår, det är en väldigt vanlig fråga.
Om ni bara visste hur mycket lättare allt har blivit, det är så stort att han accepterar knappen, att han verkligen sitter stilla medan vi ger maten i knappen, att han accepterar att äta det lilla han äter medan han får sondmaten i knappen. Han protesterar inte längre om att ta tabletterna, han tar de meddetsamma och vi behöver inte ge några tabletter alls genom knappen.
Han äter ett par tuggor av maten om vi har tur men det spelar ingen roll, han får sitt största näringsintag genom sondmat och sen äter han det som han känner för. Två GB sandwich om dagen, lite choklad, lite linser, någon pepparkaka, kanske någon tugga på en smörgås och ja lite vad som erbjuds. Vi slipper känna stress över att han inte får i sig tabletterna eller någon näring men faktiskt främst tabletterna och det tror jag att han känner också.
Idag var vi hos dietisten och sköterskan på Hab och vet ni vad???
Han har ökat med sju hekto på tre veckor sen vi satte knappen. Om knappt en månad ska vi tillbaka igen och fylla knappballongen med vätska och då ska det tas en ny viktkontroll för att vi ska reglera maten därefter. Men tänk, sju hekto på tre veckor, fortsätter han så här är han snart uppe i en normalvikt.
Oh, vad skönt att det blev en succé! Tänk så skönt att slippa oron för att han inte vill äta.
SvaraRaderaKram från Karin
Hej.
SvaraRaderaJag blir tårögd när jag läser dina två inlägg. När man ser bilden av Ludvig på hästen så kan man inte tro att det är en sjuk liten kille. Det syns också att han har blivit rundare i ansiktet. Vad skönt att ni slipper sitta vid matbordet i timmar för att få honom att äta. Förstår att ni är lyckliga. Nu blir allt bara bättre och bättre.
Kram från Solveig.