Inne i vardagens lunk

Här händer inte så mycket just nu, vi lever för dagen, njuter för varje litet framsteg vi gör i att bryta Ludvigs tvång. Igår och idag har jag njutit av att solen letat sig fram, igår var det premiär för en god kopp kaffe ute i trädgården vid lunch. Ludvig mår bra, han tvångar men det går att bryta någorlunda, han är i skolan, han är lite mer aktiv där, han vågar prova nya saker och igår var vi ute på lekplatsen i det fina vädret på eftermiddagen och han gungade på en gungbräda.

Jag har bakat lite, varit och klippt mig, försökt plugga för att göra högskoleprovet i april, rensat garderober, sorterat papper, gjort upp schema för mars och ja ni ser lite hinner jag med. Tänk så mycket tid det helt plötsligt blev över när vi fick assistent timmar och vi har lyckats få bort en del av tvången så inte måltiderna tar så lång tid.

Imorgon återgår jag till mitt ordinarie jobb, efter nästan fyra år hemma med Ludvig är det dags att ta bort tankarna på ALD, Addisson, kräkpåsar, mediciner, förstoppningar, spasticitet o annat och börja tänka i banktermer. Hur tänkte jag egentligen när jag sa att jag skulle börja jobba inför deklarationstider ;-)
Imorgon påbörjar jag utbildning, har varit hemma så länge att det mesta har förändrats. Ska jobba halvtid och så får vi se hur det går.
Det är med kluvna känslor att gå tillbaka, samtidigt som det ska bli skönt att tänka på något annat så var det där jag befann mig när jag fick det fruktansvärda beskedet om Ludvig och hans sjukdom kommer alltid att finnas med oss. Det kommer säkert att bli bra, för oss alla, att komma in i vanliga rutiner och släppa lite av Ludvig till andra så vi kan fokusera på att mest vara mamma o pappa även om vi kommer att jobba som assistenter också.

Som det är just nu lever i en vanlig vardag med allt vad det innebär, kanske inte helt vanlig vardag som alla andra har men en vardag som fungerar för oss.