Tror jag har skrivit det förr men...

Det känns som om jag har skrivit detta förr men nu kommer den känslan igen. Känslan om vad som egentligen händer i Ludvigs lilla kropp och i hans lilla hjärna. Någonting är det, något som vi inte kan ta på men som känns obehaglig.

Ludvig har varit hemma i en och en halv dag för i tisdags ringde de från skolan och sa att hans mage var annorlunda så jag körde och hämtade honom. Det står som biverkning på hans medicin att man kan få väderspänningar, illamående osv och det vill vi lova att det är men samtidigt så är hans mage väldigt konstig. Inkomster och utgifter borde gå ganska jämt upp men här är det utgifterna som är störst. Vi ser på vågen att något inte stämmer, det är då inte en kurva som pekar uppåt, tvärtom för den går nedåt om vi bara tittar tillbaka sen i juni.
Idag var han i skolan men det hade inte varit någon bra dag, glasögonen hade farit sin väg flera gånger och nej ingen bra dag alls. Vi märkte det egentligen redan i morse.

När han ska dricka så måste han prata/bubbla ner i muggen och sen dricker han med så stora klunkar att det är på väg upp igen. Känns ibland som han har glömt hur man dricker. Idag när han hade ätit klart så började han dricka men han skruvade på sig så Kristian tog med honom in på toaletten och upp kom tabletter, allt vatten och hans tabletter. Ingen mat utan bara det sista han svalt. Han var extremt duktig på att visa att det kändes konstigt. Tänk så fantastiskt att kunna göra sig förstådd utan att kunna prata. Kanske även vi har blivit extremt duktiga på att läsa av honom.

Vi ser så många förändringar, både positiva men samtidigt så ser vi många negativa. De positiva är ju att hans motorik har blivit bättre, i varje fall finmotoriken, han äter mer och fler saker, nu kan vi få i honom lite clementin oxå, han vill mer saker, han börjar trotsa lite mer och tvånga lite mindre.
Några negativa bitar är ju talet, att det har försvunnit (det kan komma några ord men bara de i negativ ton som snor, aj), känner mindre o mindre smärta, ibland känns det som de hysteriska skratten kommer när han försöker döva det tunga, det som gör ont, han tappar vikt.
Detta är bara några saker, jag kommer inte ihåg allt när jag väl sätter mig här för att skriva.

Det som oroar mest är faktiskt hans viktkurva och att han har så mycket luft i magen och att maten kommer ut så fort efter att han har ätit.
Kanske det är dags att jaga läkaren imorgon för att höra vad vi ska göra, kanske vi ska ta något test på matallergi, det är ju något av det lättaste man kan göra.