Livet kunde varit sämre

Idag har Ludvig varit några timmar med avlösaren, jag har varit iväg på eget håll o Kristian o Nora fick besök av farmor & farfar.

Idag orkade jag inte laga mat så vi bestämde att vi skulle beställa sushi. Nora fick en egen idag o jag trodde inte att hon skulle äta upp det men det gjorde hon, hela hennes box tog slut <3
Ludvig bara luktade på en liten rulle o sen kastade han iväg den så han fick rester från igår, kyckling, sås o potatis.

Livet kunde varit så mycket sämre <3, nu går vi på en veckas ledighet hela familjen. Ludvig fick en dag extra ledigt eftersom hans klasskompis hade kräkts på fritids på torsdagen, dumt att riskera nått. Vår förhoppning är att fira påsk hemma i år, de två senaste åren har vi varit inskrivna på avd tre. Förra året var det bältrosen o året innan var det blodförgiftning så...håll tummarna för oss, vill inte ha det som tradition att vara inskrivna över påsk.

Ha en riktigt skön helg!

Lekplats i vårsolen

Igår klagade Nora över ont i örat ( efter en dag på dagis) och jag sa bara, jaja vi får se hur det är imorgon, vi kan inte göra nått nu.
Imorse när hon vaknade frågade jag om örat o hon tryckte på det för att se om det gjorde ont men det gjorde det inte men det lät som där var vatten. När jag tittade på hennes kudde var där klet på den så det blev att ringa vårdcentralen för att kolla så inte trumhinnan hade spruckit.
Fick övertala lite för att få en tid för sköterskan sa att det lika gärna kunde vara vax som stått o spänt o sen runnit ut under natten. Eftersom Nora haft en del öroninflammationer så ville jag ha det kollat och mycket riktigt då var det så. Ingen penicillin eftersom trumhinnan var rörlig o hon inte har feber men vid minsta sjukdomstecken ska vi höra av oss. Imorgon blir det dagis igen.

I eftermiddags satte vi Ludvig i rullstolen o Nora tog sparken o så gick vi till lekplatsen. Idag är det första gången på länge som Ludvig accepterade att göra nått med Nora, de satt tillsammans på gungan <3

Nu är det dags för kvällsmat.
Ha en skön kväll o passa på o njut av vårsolen.

Sofias änglar

Denna säsongen har jag sett Sofias änglar och jag tycker det är fantastiskt. Igår var det ett riktigt jobbigt program, det väckte så många minnen. Det handlade om en familj med tvillingdöttrar där den ena flickan drabbats av leukemi. När de kom för att hjälpa familjen höll de på med förberedelser inför stamcellsbyte på lilla flickan. Att se allt detta igen, när de tog sig till sjukhuset det väckte så många otäcka minnen och känslor. Att behöva se barn lida är det värsta som finns, att se detta var som att uppleva samma sak igen. Det är detta som Ludvig genomgick, tror nästan att Ludvig fick sin cellgifts behandling på kortare tid, det tog knappt en vecka för att slå ut hela hans egna immunförsvar, att ta bort hans egna celler. Tror att det görs på lite längre tid när det är cancer, inte säker men...

Att höra sköterskan berätta från barnonkologen när Sofia frågade hur många som drabbas och hon svarar, det är ändå inte så många, det är 300 barn i åldern 0-18 per år i Sverige. Då är det ca 20 % som inte klarar sig och med snabb huvudräkning så är det ca 60 barn om året som dör i barncancer. Jag tycker att det är många, alldeles för många.

Ser vi då till Ludvigs sjukdom så är den ännu mer sällsynt, enligt socialstyrelsen så är det ett barn varannat år som föds med ALD men vad vi vet nu så är det fler, kanske en slump och att det är lugnt sen ett tag fram. Ludvig fick sin diagnos 2009, en pojke 2010 som inte finns mer och en pojke 2011 som har fått en transplantation och som kämpar för att få upp sina värden.
Oddsen i ALD är sämre än i cancer eftersom ALD oftast upptäcks för sent men om den upptäcks i tid så är det ungefär densamma behandling som cancersjuka barn får och man bor och lever på samma sjukhus, på samma avdelning.

Mycket starkt och känsligt avsnitt och det tog mig hårt och det var verkligen svårt att sova inatt. Tyvärr klarade inte sig flickan och mina tankar går så till systern. Tänk att ha en tvilling under 5-6 år och som sen försvinner, det måste bli så tomt.

Jag håller med Sofia, barn borde inte få bli sjuka. De är så oskyldiga och hjälplösa.

Vaxsnöre

Vaxsnöre är bra o roliga, de kan man använda till mycket. Ludvig satt en stund o kände o försökte göra figurer med dem. Det går att forma bokstäver vilket Nora tyckte var kul.

Mycket på gång

Det händer mycket här för tillfället, det är mycket vi väntar på och ändå tycker jag kalendern är full. Det gäller bara att ta en dag i taget och en sak i taget. Det är inte lönt att stressa upp sig inför allt som ska ske, det går inte fortare ändå :-)

Vi fortsätter med rulleträningen på Hab, nu ska vi börja köra lite utomhus på eftermiddagar istället så det inte stör Ludvigs skola. Vi väntar på en tid för beställning av den nya rullstolen.
Idag har jag pratat med Ludvigs läkare angående vitaminerna så nu är det ordnat, vi får det i tablettform istället men han hade misstänkt att det inte skulle funka :-), tur vi har en läkare som har full koll på oss. Han tänkte bara testa för att se om det kanske kunde underlätta med droppar o tuggisar eftersom Ludvig ibland tvångar när det gäller att ta tabletterna (peppar, peppar så är det ett bra tag sen)

På onsdag är det tid att åka till ortopedtekniska igen för att prova skorna som vi har beställt till Ludvig, när de är utrprovade så ska de iväg för att förstärkas på tårna. Så Ludvig får gå med vinterkängorna några veckor till. Provade förra årets skor men insåg att de var för små, tydligen två eller tre nummer för små jämfört med dessa nya vi har beställt nu :-)

Den trettonde april ska vi träffa resursteamet på skolan för att få domen, om Ludvig blir antagen till särskolan eller inte. Den siste april ska vi träffa skolläkaren, varför vet jag inte riktigt, det var Kristian som tog samtalet. Tydligen vill läkaren träffa barnet tillsammans med föräldrarna, men det känns kanske lite onödigt för det är ju inte så att vi kommer att vända oss mycket dit, vi har våra läkare som vi vänder oss till.

Väntar på kallelsen för operation på Ludvigs fot, det är sagt att det ska bli gjort under våren så...det känns i luften som om det är vår :-), om inte annat så märks det på allergierna.

Själv väntar jag på svar från en röntgen jag gjorde på min rygg för två veckor sedan. Ringde vårdcentralen i förra veckan för att höra om hur man får svaren. Sköterskan svarar då att det kan ta upp till tre veckor och då kommer det via brev, är det så att det inte visar något får man inte alltid något svar. Hon sa att hon kunde kolla om det hade kommit något svar och det hade det. Hon kunde då inte lämna ut något svar för den enda gången de fick göra det var om det inte visade något. Hmm, hon sa, bli inte orolig för att jag säger så men det är läkaren som måste tolka svaren så...nu väntar jag fortfarande på svaren. Hade varit skönt att få veta ju, då kan jag vända mig till sjukgymnast som sen kanske kan hjälpa mig att komma till rätta med ryggen.

Har säkert glömt något men...minnet är kort men intensivt och det är tur att allt skrivs upp i almenackan :-)
Så som sagt, det händer ganska här framöver men vi njuter för varje dag solen tittar fram och vi kan mysa utomhus.
Nu hoppas vi på friska barn en vecka så de kan vara på dagis o skola för sen nästa vecka är det påsklov och då ska vi alla vara hemma igen.

Ha en skön vecka!

Vitaminbrist

Idag kom ett brev från Ludvigs läkare, svaren på proverna som han tog för ett par veckor sedan.
Det visade sig att Ludvig led av D vitamin brist och nu var det utskrivet dels D-droppar och en tuggtablett som innhåller både D vitamin och kalcium.
Åkte till apoteket idag för att hämta ut dem och samtidigt då hämta allergitabletter, känns som det är hög tid. Ludvig gurglar, nyser o kliar sig i näsan.
När jag pratade med tjejen på apoteket så frågade jag om det fanns andra alternativ till droppar och tuggtabletter för ni kan kanske själv räkna ut hur det skulle gå att få i Ludvig dessa saker. Droppar...hmm han kan inte hålla en sked, han hade skakat av dropparna innan de hade kommit in i munnen och han hade säkert vägrat ta dem för det är något han inte har gjort tidigare. Tuggtabletterna då...nope här tas inte in något i munnen som man inte har gjort tidigare så...han hade säkert svalt den hel om den hade kommit så långt som in i munnen.
Det finns alternativ så imorgon ska jag jaga läkaren och fråga hur han tänkte :-) och be honom skriva ut alternativ till oss.

D vitamin brist var ju inte direkt kul att läsa om eller...ni kan läsa här om det.
Resten av proverna var bra och det var ju skönt.

Hur tänker man när man bygger nya lekplatser

Igår var det underbart väder på eftermiddagen och barnen hade studiedag både från dagis och skola så vi passade på att ta fram cyklarna. Ludvig var intresserad av att sätta sig på cykeln men det var allt, sen ville han hoppa av igen så då tog vi fram rullstolen men han ville knappast sitta i den heller så han fick köra den istället. Efter en stund satte vi honom i den ändå för benen orkar inte gå så lång.

Nere vid skolan har de byggt en ny fin lekplats som vi gick till. Klätterställningen hade allt, klättervägg, nät, band att klättra i osv men det viktigaste av allt hade de glömt. Barn med funktionshinder som oxå vill upp i klätterställningarna, hur ska de ta sig upp om det inte finns någon trappa???
Ludvig älskar att åka rutschkana och han gillar verkligen att gå på broarna mellan de olika ställningarna men om det inte finns en trappa då? Nätet som han alltid har klättrat i förr, där orkade inte benen, det blev som spagettiben, pinnarna som man kunde klättra på där trodde han att det var pinnar att sitta på för att gunga för de kändes som de pinnar där man sätter fötterna på, på de små gungbrädorna. Det slutade med att jag stod nedanför och försökte lyfta honom en bit och sen puttade jag honom i rumpan och Kristian var där uppe och drog i överkroppen. Vi orkade tre gånger och sen fick det räcka, vågar ju inte dra hur mycket som helst i hans lilla ömtåliga kropp. Han skrattade gott de gånger han fick åka ner för den höga rutschkanan själv.
Det hade verkligen underlättat med en trappa, i varje fall på ena sidan av klätterställningen.

Försöker träna

Vi är inne på andra veckan med intensivträningen på Hab, det är två dagar i veckan och då är meningen att han ska träna på att trycka på en knapp och få ett meddelande om vad som ska ske och sen åka rullstol mellan aktiviteterna. Aktiviteterna går utmärkt men med rullstolsträningen går det sämre, han vill absolut inte sitta i den men vi måste fortsätta träna på det för hans gång blir bara sämre.
Nu ska det beställas tid för att beställa en ny rullstol till honom, den han har nu är den allra enklaste modellen, klumpig och alldeles för liten för Ludvig. Det ska beställa en som passar honom bättre på alla sätt och som är lättare för oss att fälla ihop.

På Hab tränar specialpedagogen mycket med att Ludvig själv ska visa om han vill fortsätta med det de gör, som tex när de hoppar på studsmattan så sitter Ludvig ner och E hoppar och när hon sen slutar så säger hon, Ludvig nu får du visa om du vill hoppa mer. Ibland går det fort att han visar genom att försöka sätta den i gungning att han vill mer, ibland behöver han en paus och då sitter han bara still och sen försöker han hoppa till när han vill mer, vill han inte mer så visar han klart o tydligt genom att hitta var man går av studsmattan. Likadant gör de när de gungar på en gungbräda och där är han grym, han tar själv sån fart när han vill fortsätta när E har stannat den.

Idag gjorde vi likadant hemma, Kristian höll i honom och sa, Ludvig vill du hoppa och då böjer Ludvig benen till att ta sats för att hoppa och sen hjälpte Kristian honom att ta ett skutt sen sa han, visa om du vill mer och då förde Ludvig ihop Kristians händer så han fick ett bra grepp.
Idag när Ludvig åt lunch satt Nora och Kristian och åt en kaka och då pratade de om kakan och när Ludvig hade ätit och druckit upp hoppade han ner från stolen som vanligt och skulle tacka för maten på sitt lilla sätt men han var missnöjd på något sätt. Han ville inte gå från bordet så jag lät han känna på kakan och frågade om det var kakan han hade hört oss prata om och då la han kakan på bordet och hoppade upp på sin stol igen och åt kakan och sen var det inga problem att gå från bordet.

Det behövs tränas mycket på detta, att få Ludvig att visa om det är något han gillar och vill fortsätta att göra det. Det är det enda sättet vi kan kommunicera på, att han visar med kroppen vad han vill.
När det gäller saker han inte vill då visar han det genom både kropp och ljud :-)

Utan internet

Vi lever o mår bra men vi är utan telefon, bredband o tv sen i torsdag och det känns konstigt. Telia skulle skicka ut en tekniker inom tre arbetsdagar så...det är bara att vänta.
Helgen har varit bra, Ludvig har busat med avlösaren några timmar o då passade vi på att röja den ena klädkammaren.
Min faster från danmark var o hälsade på o det lät som ordet danska kom från Ludvig <3 och hon tyckte att Ludvig verkade mer tillfreds o gladare och det gör oss glada, när de som inte träffar Ludvig så ofta märker skillnad. Vi ser inte det så eftersom vi alltid träffar honom.

Längre inlägg blir det när tekniken är tillbaka i huset.

Ha en bra vecka!

Våren har kommit

Idag har det varit underbart vårväder o när Nora kom hem från dagis njöt vi av solen i trädgården.

Även på ridlektionen idag märkte vi av våren, det blev lektion utomhus o det var så härligt att andas in den friska luften.

Jag blir så mycket piggare o gladare så fort solen o våren kommer.

Det ständiga samvetet

I helgen skulle avlösaren egentligen haft Ludvig några timmar och då hade vi bestämt att resten av familjen skulle åka hem till familjen Andersson och fika och Nora skulle leka med Pontus.
I torsdags kom ett sms att avlösaren åkt på influensan och inte kunde jobba i helgen så...då var frågan, skulle vi ändra på planerna eller fråga mormor&morfar om de kunde ha Ludvig ett par timmar.
De hade inget emot att ha Ludvig här hemma medan vi åkte iväg. Det är mest jag som får så dåligt samvete av att åka iväg hela familjen förutom Ludvig. Jag vet ju innerst inne att han har det bättre här hemma men ändå, känslan av att utesluta honom från saker som vi gör.

Det hade gått hur bra som helst här hemma, Ludvig hade accepterat att sitta och fika med mormor&morfar, de åt hemmabakade morotsmuffins och han tog sin dricka som om det hade varit vi som satt med honom. Det enda som inte gick så bra var att få i honom tabletten men det gjorde inte så mycket, han fick den när vi kom hem. Detta var ett stort steg, att han accepterade att någon annan gav honom att äta än vi.
Vi hade det mysigt, det var riktigt skönt att vi alla andra kunde sitta ner i lugn o ro och dricka kaffe utan att en av oss hela tiden måste gå runt med Ludvig.
Vi måste nog träna oss på att våga ge oss ut från huset och låta Ludvig göra det han mår bra av. Än en gång så kommer tankarna, jag vill ha varje minut jag kan få av Ludvig. Vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda så...

På kvällen kom mormor&morfar&morbror Patrik hit och åt middag, kalvstek och potatisgratäng och sen såg vi melodifestivalen.

Imorgon är det ännu en ny vecka och även denna vecka är fullbokad med saker som ska göras. Förstår inte varför allt måste komma inom samma månad men det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i veckan och få allt avklarat.

Ha en skön vecka!

Läkarbesök

I fredags hade vi en tid till Ludvigs neurolog så det blev fritt från skolan både torsdag o fredag eftersom i torsdags var det dag två i intensiv träningen och det var inte lönt att åka tillbaka till skolan då.

Läkaren ville mest se Ludvig och känna på hans mage, ben och lyssna på honom, ville även skriva ut remisser till de olika blodproverna.
När vi kom in på Hab var det inga problem med Ludvig men när vi sen tog hissen upp till läkarmottagningen visade Ludvig klart o tydligt att detta var inte vad han hade tänkt sig och protesterade vilt när vi försökte ta av honom ytterkläderna.
Det slutade med att han fick behålla kläderna på sig och när vi kom in på undersökningsrummet så fick läkaren kolla på Ludvigs ben o fötter med både skor och jeans på honom :-), läkaren vet hur Ludvig funkar så han gjorde det som underlättade för oss. Han accepterade sen att ta av sig jackan för att läkaren skulle kunna lyssna på honom.
När det gäller Ludvigs ben och spasticiteten så har den ökat betydligt bara sen senaste undersökningen i december. Tidigare så har det mest varit hans vänsterben som har "hickat" någon gång då o då, i december så var det ganska mycket mer och nu i mars så hade det ökat ytterligare och även i hans högerben kunde han framkalla skakningarna. Nu hoppas vi att operationen hjälper att räta hans fot och att det inte är spasticiteten som ställer till det för mycket.

När det gäller Ludvigs förändringar på hjärnan så var det ju de vätskefyllda tomrummen som ökat och som läkaren sa att det enda vi kan göra nu är att hålla tummarna för att sjukdomen har stannat upp och att det är kroppens egna försvar som gör att spasticiteten ökat och att det är kroppen som förbereder hur den kommer att vara i framtiden. Fortfarande är det ingen som kan svara helt klart på det utan det är bara att vänta och se, förmodar att det kommer att bli en ny MR till hösten för att jämföra förändringarna. Att leva i ovisshet är fruktansvärt, att aldrig kunna ställa sig in på vad som komma ska. Jag är en kontrollmänniska och jag behöver veta någorlunda om vad som ska hända i framtiden. Jag inser att man aldrig kan förutspå allt men det hade varit så extremt skönt att veta om sjukdomen har stannat upp eller om man ska planera sitt barns begravning inom ett antal år. Att veta om jag kan börja jobba eller inte, om jag ska plugga eller inte eller om det blir att fortsätta vara hemma och vårda Ludvig.
Efter samtalet i fredags inser jag att jag kommer fortsätta som tidigare, att vara hemma och vårda Ludvig. Vill ha all tid jag kan få med honom.

Då kom samtalet till slut

Idag ringde läkaren, mest ringde han för att prata om Ludvigs extrema rastlöshet som vi inte vet var den har kommit från. Nu ska det tas en massa prover på honom för att se så han inte saknar något ämne i kroppen, lite järnvärde, kalium, kalcium och vad det nu var. Gick även igenom hans medicinlista och pratade om den tänkta operationen på hans fot. Läkaren frågade om vi trodde att han skulle klara av en operation och jag ställde motfrågan, tror du?? Han sa att ur medicinskt perspektiv så klarar han det men hur det är med det andra, det är bara vi som kan svara på det. Hmm, det blir säkert tufft med sövning, gips o annat men vad är alternativen egentligen. Kan det hjälpa honom att räta på foten och att han ska kunna gå lite bättre då är det klart att vi gör det och läkaren höll med, vi löser det på något sätt tillsammans.

Till slut kom frågan om plåtarna från MR:n, han hade inte själv sett bilderna utan bara läst i journalen och det gick inte att utläsa så mycket. Det han kunde läsa var att de vätskefyllda tomrummen hade blivit större och det misstänker han att det beror på att kroppen själv gör sig av med den obrukbara vävnaden, vävnaden som har tagit skada av ALD:n.

På fredag ska vi träffa honom och då ska han titta lite på spasticiteten, om den har ökat mer sen senast, han ska se på Ludvigs fot och kanske han har hunnit titta på bilderna tills dess.
När det gäller operation för Ludvig så är det denna läkare som har sista ordet men som han sa, det är vi föräldrar som har sista ordet men vi säger ja till den så det är han som får godkänna och förhoppningsvis så tar det inte så lång tid innan vi har en tid.

När något görs i fel ordning så blir hela dagen galen

Helgen har varit riktigt bra, vädret har nog hjälpt till en del samt att avlösaren har haft Ludvig några timmar. I fredags var det helt underbart väder så på eftermiddagen tog vi ut barnen i trädgården och Ludvig fick försöka klättra på sin lilla rutschkana, det märks att det är länge sen han använde den för han var väldigt osäker och vågade inte riktigt så nu blir det att träna igen :-), han gungade och det gick hur bra som helst.
I söndags fick vi besök av barnens kusiner och deras pappa. Nora blir helt överlycklig när de kommer på besök och ser så upp till dem.

Igår var det då dags för starten på intensivträningen på Hab och det gick sådär. Vi körde o lämnade Nora på dagis och sen körde jag och Ludvig till Hab, jag tog ut rullstolen ur bilen och han fick känna på den men han sköt den bara bort från sig. Avlösaren hade fått honom att sitta i den ca 30 sekunder i söndags så...Hade sådan tur att jag mötte sjukgymnasten utanför så hon hjälpte mig in för det är inte lätt att ha en Ludvig som drar åt ett håll och en rullstol som drar åt ett annat :-) Passade då på att fråga om Ludvigs fot, hur mycket vi vågar låta honom belasta den nu, det blir bara sämre o sämre med den för varje dag som går. Hon visste inte riktigt för ortopeden sa inget om det, det enda som blev sagt var att det blir operation under våren så vi hoppas på en tid snart. Den lilla busen känner nog att det är något konstigt med foten för just nu står han mycket och balanserar med foten och sen stampar han allt vad han kan och då viker sig foten ännu mer.

När specialpedagog E och arbetsterapeut L kom för att ta med Ludvig så blev Ludvig jätteglad och luktade och kände på dem. Han blev mindre glad när de satte honom i rullen och skulle köra in i arbetsrummet. Väl där inne kände han sig bekväm igen och kunde jobba med de saker som de alltid gör där. Skillnaden igår var att E hade spelat in små meddelande på en liten sak som han fick trycka på när de skulle byta aktivitet. Han gillade det att trycka på maskinen och han flinade när han hörde rösten och det är gott betyg tycker jag.
Rösten sa efter ca 30 min att det var dags att åka rullstol ner till bollhavet och han protesterade vilt när han sattes i rullen och försökte åla sig ur den. Nere i bollhavet lekte han en stund men sen hittade han kanten och när han väl har hittat den spelar det inte någon roll hur många gånger vi försöker kasta tillbaka honom i bollarna för då är han snabbt tillbaka vid kanten igen.

Efter att de hade hjälpt mig ut i bilen med en ganska ålandes Ludvig i rullen så körde jag honom till skolan men han protesterade vilt när det var dags att ta av kläderna, det tänkte inte han göra. Här blev det helt fel, man åker aldrig till skolan när man har varit på Hab. Sa till att de fick höra av sig om det inte funkade men de sa att det löser sig säkert. Jag hann vara hemma knappt en timme innan de ringde och sa att han var så missnöjd med allt så jag körde och hämtade honom.

Rätt fantastiskt att han själv bygger upp sina strategier om hur dagarna ser ut, detta var ju helt fel mot vad han brukar göra. Visst det är drygt och jobbigt att han styr så, att vi aldrig kan ändra en rutin men samtidigt så beundrar jag honom att han har en taktik för att behålla sin kontroll för ett starkt kontrollbehov har han men vem har inte det???

Idag kommer LSS handläggaren och ska prata med oss, Ludvigs avlösartimmar går snart ut, någon gång i början av april så det är dags att ansöka om nya.
Tänkte idag när jag lämnade Nora på dagis att så mycket man blir granskad när man har ett barn med speciella behov. Myndigheter hit och dit, papper som ska fyllas i, vi som familj granskas osv. Konstigt egentligen, det borde väl räcka att lyssna på oss eller läsa läkarutlåtanden. Det måste ha fuskats rejält förr eftersom man inte har någon tillit alls längre till familjerna.

Premiär för uterummet

Idag har jag putsat hälften av fönstren o röjt undan här hemma. Fick även gjort vid i uterummet så vi kan börja använda det, under vintern är det mest till förvaring. Idag var det lagom temperatur för att sitta vid lunch, 19 grader. Så vad passade bättre än att åka o handla sushi o sen sitta där o äta det. Jag älskar verkligen våren o allt blir så mycket lättare med solljuset.

Det blir sällan som man tror

Igår var vi på Hab hos en ortopedkonsult för att se på Ludvigs fötter och ben. Det var prat tidigare om att ev göra skenor eller inlägg till hans skor för att få ner foten i golvet. Hans vänstra sida vill inte riktigt följa honom och hans fot kan han inte sätta ner i golvet så han går på utsidan av foten, det är typ bara lilltån som nuddar golvet, resten står rakt upp.
Det var en neurolog, ortopeden, en kille från ortopedtekniska (där vi köper Ludvigs skor) och Ludvigs sjukgymnast som var med. 
Det räckte att han fick av sig sina skor och började gå när han från ortopedtekniska sa att det inte kommer att räcka med inlägg i skorna för att få ner foten i golvet. 
Det visade sig att det inte finns någon styrka i senorna på insidan av Ludvigs vänstra fot så den drar inåt och neråt, senorna på utsidan är mycket starkare och vinner så det man kan göra är att dra om senorna i foten så...istället för att "bara" gjuta inlägg till Ludvigs skor så blev det att han ska ställas upp i kö för en operation. Det ska ta ca 45 min att göra och sen kommer han att bli gipsad men mer information blev det inte igår. Det är andra läkare som ska in och säga sitt oxå innan beslutet tas helt. Jag för min del hoppas verkligen att operationen blir av, Ludvig är envis och vill inte sitta i sin rullstol så kan han få hjälp med att räta på sin fot så hjälper det honom att gå lite till.
När vi sen kommer till gips, alla ni som känner Ludvig vet att om han får något på sig som han inte vill ha så kämpar han tills det är borta. Ortopeden sa att detta är ett plastgips som han inte kan få av...om han lyckas så kan han ta jobb som utbrytarkung :-), det ska bli spännande att se om han lyckas eller inte.

Ludvig var superduktig hos dem och när de sa att de var klara så kom där ett högt och ljudligt ljud från honom och alla uppfattade det som om glädje över att de sa hejdå till honom :-)
Det var inga protester över att de drog, klämde, kände o framkallade ryckningar i hans ben o fötter, han bara gjorde som de ville. Han kan när det väl gäller och jag tror fortfarande att han tänker, gör jag bara som de vill så kommer jag fortare härifrån. Han är grym, han är min största inspirationskälla, när jag tycker något är jobbigt så tittar jag bara på Ludvig och så blir det så mycket lättare för jag vet hur mycket han tampas med. 
Själv var jag hos en sjukgymnast i måndags med min rygg, vårdcentralen ville inte ta emot mig utan skickade mig till sjukgymnast istället och nu misstänker hon att det är mina diskar som bråkar lite, om vi säger så att jag är ganska mycket framåtlutade eftersom Ludvig behöver hjälp med det mesta så och då glömmer jag att böja mig tillbaka riktigt och sträcka ut så att diskarna kan komma i fas igen (så tror jag det var) så nu fick jag i uppdrag att inte böja mig framåt några dagar och bara göra ryggövningar i tvärtomläge för att de ska gå i varandra igen. Men som sagt, vad är det mot vad allt Ludvig kämpar med.
Sa till sjukgymnasten att man är nog lite konstig som människa när man lär sig leva med viss smärta. Hon höll inte med, hon tycker det är bra att man kan lära sig det, det är inte alla som inte kan det.

Nu är det snart helg igen och jag hoppas på riktigt härligt vårväder så vi kan vara ute och njuta av solen.
Ha en riktigt skön helg!