Det ständiga samvetet

I helgen skulle avlösaren egentligen haft Ludvig några timmar och då hade vi bestämt att resten av familjen skulle åka hem till familjen Andersson och fika och Nora skulle leka med Pontus.
I torsdags kom ett sms att avlösaren åkt på influensan och inte kunde jobba i helgen så...då var frågan, skulle vi ändra på planerna eller fråga mormor&morfar om de kunde ha Ludvig ett par timmar.
De hade inget emot att ha Ludvig här hemma medan vi åkte iväg. Det är mest jag som får så dåligt samvete av att åka iväg hela familjen förutom Ludvig. Jag vet ju innerst inne att han har det bättre här hemma men ändå, känslan av att utesluta honom från saker som vi gör.

Det hade gått hur bra som helst här hemma, Ludvig hade accepterat att sitta och fika med mormor&morfar, de åt hemmabakade morotsmuffins och han tog sin dricka som om det hade varit vi som satt med honom. Det enda som inte gick så bra var att få i honom tabletten men det gjorde inte så mycket, han fick den när vi kom hem. Detta var ett stort steg, att han accepterade att någon annan gav honom att äta än vi.
Vi hade det mysigt, det var riktigt skönt att vi alla andra kunde sitta ner i lugn o ro och dricka kaffe utan att en av oss hela tiden måste gå runt med Ludvig.
Vi måste nog träna oss på att våga ge oss ut från huset och låta Ludvig göra det han mår bra av. Än en gång så kommer tankarna, jag vill ha varje minut jag kan få av Ludvig. Vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda så...

På kvällen kom mormor&morfar&morbror Patrik hit och åt middag, kalvstek och potatisgratäng och sen såg vi melodifestivalen.

Imorgon är det ännu en ny vecka och även denna vecka är fullbokad med saker som ska göras. Förstår inte varför allt måste komma inom samma månad men det är väl bara att kavla upp ärmarna och ta tag i veckan och få allt avklarat.

Ha en skön vecka!